Beatrice Mikaelsdotter

Helgen, ja vad säger man, bara helgen. Så mycket att jag inte riktigt hunnit smälta allt än. Det vart så många saker på varandra att jag knappt hann uppfatta vad som hände. Det finns så  mycket som jag inte förstår, så mycket som jag inte sett för min blindhet och så mycket jag missat på grund av min dumhet. Men det finns ochså så mycket jag har förstått, så mycket som jag har settt och så mycket som jag inte har missat tackvare att jag är så himla korkad.
Det är alldeles för många känslor i omlopp nu, jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Jag vet precis vad jag kännern. Den här gången gör jag det. Men jag vet inte hur jag ska ta mig till slutet. Jag vet inte ens om jag ska det. Men om jag sak det, måste jag ordna upp mitt liv innan! För jag pallar inte att leva med mig själv längre, jag är en komplett idiot som gör alla fel som kan tänkas. Eller gör jag alla rätt, bara det att jag ser det ur en annan vinkel?
Det finns någon jag måste prata med, om något som jag inte vet om jag vill ta upp! Men jag kommer inte göra det idag, eller imorgon, eller någon av dom närmaste dagarna. Så jag har nog tid att tänka lite.


It is just you, me and that special feeling <3


Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter

Jag fattar inte, idag skällde mamma ut mig för att hon tycker jag visar för lite känslor, det finns inga nyanser i mitt liv, jag är bara svart och vitt. Men hon ser inte mina färger, hon ser inte det jag ser, mina nyanser. Det är inte bara svart och vitt, det är också blått. Blått är mellantinget, när man inte känner något, när man är likgiltig, när man slipper tänka. Det är där jag försöker vara, det är det jag försöker uppnå. För desto mer man känner, desto svårare blir allting. Men det kan hon inte förstå. Jag tror dom där jävla psykologerna på bup kanske har rätt, jag kanske är i någon jävla depression. Men vad spelar det för roll? Så länge jag inte känner, sålänge är jag inte där.
Men om jag nu lider av någon jävla depression som dom påstår, och att det är därför jag inte ser nyanser, det är därför jag inte sover, det är därför jag inte äter. Vad kan dom göra åt det? jävla psykologer, att dom ska analsera allt man säger, bara för att jag råkar vara en såda som inte ser nyanser, och bara skit i allt, som dom tror, men nej, jag har mitt, där jag slipper vara ledsen, det finns dom jag kan umågs med utan att känna att jag mår dåligt, iallafall inte så himla dåligt. Och det är mina änglar, det är dom som jag vet alltid kommer finnas, ni som betyder mest!!

Jag orkar inte mer!!!! <'3 Jag vill juh ha dig! Förstå!! <'3


Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter

And I need you now tonight,
And I need you more than ever,
And if you only hold me tight
We'll be holding on forever,
And we'll only be making it right,
'Cause we'll never be wrong...
Together we can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time...
I don't know what to do and
I'm always in the dark
We're living in a powder keg
And giving off sparks!!!
I really need you tonight!!
Forever's gonna to start tonight
Forever's gonna to start tonight
Bonnie Tyler - Total eclipse of the heart


Bad day they say, or she say, mum I mean. Why? Cause I dont know what to answer her questions, cause I dont know what to say. I think this day is ok, I think this day might be fine, I think that she is wrong. Like she thinks that she can decide which of my days I feel bad. Which days that I dont feel happy. This is a day of non-feelings, and that means a good day. Cause everyday with feelings always turn out bad in any place, and I cant understand why! If I wake up happy and feel like noone can stop me, then there is always something there to stop me, or if I wake up with headache, and feel like I would throw up on the world, yeah, I think that will say it self. But days like today when I feel indifferent, and affectless, those are the good days for me, when I dont have to feel, when I can shut off all the feelings and just be like a zombie, not able to be happy, not able to be sad.


Dont know what to do!! Cause I want you!!

Yours Truly BeatriceMikaelsdotter

VERONICA, ringde och väckte mig tio i åtta imorse, för hon ville duscha hos mormor.. haha :D Jag vart lite grinig, men det gick över fort, då jag kom upp och fick göra mig i ordning. Idag ska jag berätta vad jag hade på mig, jeans blå, långt linne/t-shirt brun och vit randig, tights blå, kofta blå med vita armar, svarta strumpor med nå rut grejs, och högklackade svarta läder stövlar, sexy sexy (not), och underkläder såklart, men dom sätter vi censur på! ;)
09.28 skulle bussen befinna sig i äppelbo, men ack, den kom 09.30, illa illa. :| Men iallafall, när vi klav på bussen var Maliiin, Evve, KK, Sander, Lol och Ellinor på bussen. Vi lyssna på Takida större delen av vägen. Halv tolv var vi framme. Jag tänker inte uttråka med detaljer om allt, då vi var där i fem timmar i princip. Men dom som kom var dom på bussen, och sen Thomas, Gustav, Dennis, Johan, Polly och Jill. Det var mysigt, jag hade aldrig träffat Jill förut, men hon var söt.

Det blev som vanligt en del citat, här är några
"Bea, vill du ha sex med mig?"
"Nej!"
"Nehe."
Gustav och Jag på Donken.

"Thomas sluta pilla i mitt hål"
Thomas pilla i hålet på mina byxor.

"Har du varit med och planerat det? Jag blir rädd!"
Lollo om ett test vi gjorde (hon vet inte vad vi höll på med)

"Behöver ni någon som är 18?"
"Ja!?"
"Men jag är juh 18!"
Johan rädda cigg situationen Polly och Jill hamnat i, den att dom itne hade några alltså!

"Du måste komma, jag betalar!"
Johan om Dalamys!


Nothing more worth to know!


Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter

Och avokado! Dom är fetare än bananer! Isch, hata att behöva stoppa in i munnen, tugga och svälja överhuvudtaget! ÅNGEST!!! Hjälp, får inte tänka så, måste vara normal. MÅSTE!!!

Jag har läst i psykologi boken om roller. Vi har alla olika roller beroende på vilka vi umgås med och vad vi gör. Min roll under högstadiet i klassen var den ordentliga flickan, som fick bra resultat på proven, som syntes, men var ordentlig, skolka inte, rökte inte, söp inte, och gjorde läxorna. En sådan som kämpade bra för sina vg i nästan alla ämnen, som hade lätt för matte och naturkunskap, som lärarna prisade och trodde skulle komma att bli något stort, antagligen någonting med matte eller kemi i huvudsak, går i mammas fotspår. Ja, det var jag. Och vet ni. Jag har efter två veckoer börja få kommentarer som visar att jag är på väg tillbaka i min gamla roll. "Bea, det är så kul att du är ambitiös" "Bea, du är så duktig" "Men har du redan läst om det här? Ja, lite repetion skadar inte, då kan du ju hjälpa mig om det blir fel" Och sådana saker. Fatta, efter två veckor så är jag redan en av dom duktigaste eleverna i klassen, ok, jag har ett års mer erfarenhet än alla dom andra. Men i psykologi gruppen går det tvåor och treor enbart. Hur kan jag, som kom in efter fyra veckor klara deras psykologiprov? Det är lite konstigt!
Vill jag vara den snälla duktiga Bea? Vill jag vara lärarnas gulleunge i tre år till? Vill jag vara det? Eller är det försent, bara av att mamma jobbar på skolan gör att jag skärper mig på lektionerna och inte ställer till med något? Är det så? Hu mycket kan en människa påverka en? Good question!



Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter

Nu är jag framme i Bollnäs igen. Resan gick bra, tror jag. Jag såg en kille jag träffa på rfm, Fredrik, Jag tror inte han kände igen mig, eller han kanske inte kunde placera mig, han titta fundersamt och nickade lite lätt, jag log tillbaka, sen såg jag han inte mer. Jag har inget internet här, och jag har insett varför jag har blivit beroende av spindelharpan, har man inget att göra är det enkelt att spela det. Det är stimulerande, sen måste jag slå Olanders rekord, 1206, mitt är 1204, jag hade mer än han ett tag, kändes som en seger, tills han slog det! Men jag kan om jag vill!! För jag kan inte låta han vara överlägsen mig. Bara att kämpa vidare!

Var ett tag sen jag spelade spindelharpan nu, men inte ska det hindra mig, jag kan om jag vill!! För jag är bättre än honom!

Påväg till Bollnäs fick jag veta att Bella, Becca, Julia och Ida var i Orsa, tråkigt, men vad kan jag göra åt det? Dom kommer imorgon, och det innebär att jag har hela eftermiddagen idag på mig att packa mina saker! Jag kan göra det i lugn och ro utan press på att jag måste vara någonstans vid en speciell tid, och jag hinner slappna av innan dom kommer. Fast jag saknar dom, och önskar dom var här och var med mig. Men jag kan inte kräva allt? Eller, nej det kan jag inte. Jag vet att jag kan behöva lite lugn och ro innan jag möter dom. Det var som en klump i magen att behöva åka hit, ensam igen och träffa alla. Men dom gjorde det lättare genom att inte vara här. Får umgås med dom imorgon, och ta vara på den tiden. Kunde ha blivit för intensivt annars, då hade jag bara brutit ihop, och det vill jag inte. Vet ni vad det mer betyder? Jag har inte en människa som kollar vad jag gör! Jag kan göra vad jag vill, hur positivt det nu är! Men jag kan om jag vill göra sånt dom blir arg när jag gör! Förlåt världen för ännu ett svek! Jag kan inte låta bli! Men om det händer varannan vecka, hur farligt är det? Spelar det då någon roll? Inte enligt mig, men kanske enligt alla andra! Om jag hade kunnat hade jag gjort det nästan dagligen! Men jag kan inte, har stenkoll dygnet runt, jag måste ta dom chanser jag får! Det bara är så, kan inte annat!

Jag kanske är korkad, eller är det normalt att tänka som jag. Jag ställde mig på vågen imorse efter att jag ätit frukost, jag brukar göra det på fastande mage, men jag glömde imorse, så det vart en nödlösning, men enligt vågen vägde jag två kilo mindre idag efter frukost än före frukost för två veckor sen. Inte för att min frukost är mycket att skryta om, men jag äter lite yoghurt varje dag, och mamma säger hon är glad för allt jag stoppar i mig. Jag vet inte, jag tror hon blir ledsen över att jag inte äter mer, och över att jag är sjuk. Jag ser hur hon tittar på mig när jag lägger på mat på tallriken och petar runt maten, tar en liten tugga ibland. Det enda jag fortfarande kan äta normalt är frukt, men nästan bara mandariner nu mera. All annan frukt känns fet och äcklig i munnen, speciellt banan. Jag försöker, jag har lyckats äta en banan dom senaste veckorna, men det var för att den var grön och kändes bara lite för fet!

Är det fel att tycka att banan känns fet? Det är ju bara fibrer och vitaminer i en sådan. Det är konsistensen på dom som är äcklig. Jag som levde på bananer förut, jag älskade dom! Helt underbara! Det äckligaste som finns i frukt väg! Jag klarar inte av dom!

Jag köpte mandariner!!!'¨

Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter

Våga vara den du är
och våga visa vad du tror.
Våga vara det du lär
och vårda det som i dig bor

Jag vill som en blomma
stark tränga tyst igenom
asfaltsvägens hårda mark
och slå ut i blom


Jag orkar inte skriva ner hela texten, men det gör inget, för det var den här delen som träffade mig som en blixt från klar himmel när jag satt på andra bänkraden i kyrkan i åttan, jag vet inte riktigt när det var, men jag minns att jag vart mållös av texten. Den var allt som jag var, och allt jag ville vara! I den fanns allt jag kände och tyckte då. Då när jag var en vilsen konfirmand bland så många andra vilsna konfirmander. Där alla ville visa sig coola, stora tuffa och som om inget som någon av prästerna eller ungdomsledarna sa till oss handlade om dom, när allt egentligen kretsade kring allt dom sa.
Vi lärde oss så mycket, eller jag gjorde iallafall. Man behöver inte vara störst, bäst och vackrast, man är lika älskad ändå! Inget sånt hade betydelse under slutetappen av min konfirmation, när jag inte tyckte någonting annat än Gud, eller kyrkan var seriöst.
Jo, såklart, jag hade scouterna, men jag var i en vacklande period av mitt liv, och kyrkan var mitt allt. Jag konfirmerade mig av den anledningen att jag ville komma fram till om jag hade en tro, och om det då var den kristna.
När jag satt i Tyngsjö kapell på våran konfirmationsdag insåg jag att jag hade en tro, för vad skulle annars leda mig framåt i livet, men jag insåg ungefär då att det inte var den kristna tron. Jag insåg när jag precis skulle konfirmeras att jag inte var kristen, vad gör man? En "runnaway bride", inte direkt. Man håller min och offentlig gör inget fören något år senare. Som nu!
Vad var roligast under min konfirmation? Lägrena, rivstarten, fika kvällarna i smäcke, äventyrsdagarna, operation Langa, Myshelgerna, Julfesten, ja allt, speciellt alla människor.
Vad var tråkigast? Jag vet inte faktiskt, har inte en aning, kanske lövkrattningen på höstlovet, men vi hade kul då med, det kanske var någon utdragen högmässa när man egentligen bara ville hem och sova. Jag vet faktiskt inte.
Varför skriver jag idag då? Jo, jag hitta sånghäftet jag snodde med mig från smäcke en gång -konfirmand-99-, inte min årgång direkt, men iaf. Jag hittade texten överst på sidan, och den längst ner. Jag blir rörd! Sen håller min bror på att läsa konfirmationsläsningen nu :)


Vi är inte lika, men lika älskade ändå.
Vi är inte lika, men älskade ändå.




Bröt ihop idag vid maten :(


Yours Truly BeatriceMikaelsdotter