For me, and for you, I hate Bananas!
Nu är jag framme i Bollnäs igen. Resan gick bra, tror jag. Jag såg en kille jag träffa på rfm, Fredrik, Jag tror inte han kände igen mig, eller han kanske inte kunde placera mig, han titta fundersamt och nickade lite lätt, jag log tillbaka, sen såg jag han inte mer. Jag har inget internet här, och jag har insett varför jag har blivit beroende av spindelharpan, har man inget att göra är det enkelt att spela det. Det är stimulerande, sen måste jag slå Olanders rekord, 1206, mitt är 1204, jag hade mer än han ett tag, kändes som en seger, tills han slog det! Men jag kan om jag vill!! För jag kan inte låta han vara överlägsen mig. Bara att kämpa vidare!
Var ett tag sen jag spelade spindelharpan nu, men inte ska det hindra mig, jag kan om jag vill!! För jag är bättre än honom!
Påväg till Bollnäs fick jag veta att Bella, Becca, Julia och Ida var i Orsa, tråkigt, men vad kan jag göra åt det? Dom kommer imorgon, och det innebär att jag har hela eftermiddagen idag på mig att packa mina saker! Jag kan göra det i lugn och ro utan press på att jag måste vara någonstans vid en speciell tid, och jag hinner slappna av innan dom kommer. Fast jag saknar dom, och önskar dom var här och var med mig. Men jag kan inte kräva allt? Eller, nej det kan jag inte. Jag vet att jag kan behöva lite lugn och ro innan jag möter dom. Det var som en klump i magen att behöva åka hit, ensam igen och träffa alla. Men dom gjorde det lättare genom att inte vara här. Får umgås med dom imorgon, och ta vara på den tiden. Kunde ha blivit för intensivt annars, då hade jag bara brutit ihop, och det vill jag inte. Vet ni vad det mer betyder? Jag har inte en människa som kollar vad jag gör! Jag kan göra vad jag vill, hur positivt det nu är! Men jag kan om jag vill göra sånt dom blir arg när jag gör! Förlåt världen för ännu ett svek! Jag kan inte låta bli! Men om det händer varannan vecka, hur farligt är det? Spelar det då någon roll? Inte enligt mig, men kanske enligt alla andra! Om jag hade kunnat hade jag gjort det nästan dagligen! Men jag kan inte, har stenkoll dygnet runt, jag måste ta dom chanser jag får! Det bara är så, kan inte annat!
Jag kanske är korkad, eller är det normalt att tänka som jag. Jag ställde mig på vågen imorse efter att jag ätit frukost, jag brukar göra det på fastande mage, men jag glömde imorse, så det vart en nödlösning, men enligt vågen vägde jag två kilo mindre idag efter frukost än före frukost för två veckor sen. Inte för att min frukost är mycket att skryta om, men jag äter lite yoghurt varje dag, och mamma säger hon är glad för allt jag stoppar i mig. Jag vet inte, jag tror hon blir ledsen över att jag inte äter mer, och över att jag är sjuk. Jag ser hur hon tittar på mig när jag lägger på mat på tallriken och petar runt maten, tar en liten tugga ibland. Det enda jag fortfarande kan äta normalt är frukt, men nästan bara mandariner nu mera. All annan frukt känns fet och äcklig i munnen, speciellt banan. Jag försöker, jag har lyckats äta en banan dom senaste veckorna, men det var för att den var grön och kändes bara lite för fet!
Är det fel att tycka att banan känns fet? Det är ju bara fibrer och vitaminer i en sådan. Det är konsistensen på dom som är äcklig. Jag som levde på bananer förut, jag älskade dom! Helt underbara! Det äckligaste som finns i frukt väg! Jag klarar inte av dom!
Jag köpte mandariner!!!'¨
Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter
