Beatrice Mikaelsdotter

Jag kan inte riktigt förstå varför ni bryr er? Varför ni tar er den tiden att skriva små saker till mig för att göra mig glad, för att få mig att må bättre. Varje gång någon gör det så gråter jag, för jag kan inte riktigt förstå varför ni bryr er så mycket? Vad har jag gjort för att förtjäna all den omtanken? Jag är inte värd den. Jag vet att ni vet att jag skulle göra samma sak för er, men det spelar ingen roll, ni betyder för mig, men av vilken anledning betyder jag för er? Obegripbart i mina ögon! Jag fattar inte!? Vad är det som gör mig värd all den tid och energi ni ger mig? Allt det? Vad hjälper det er? Är det för att ni inte vill få skuldkänslor ifall det går illa? Eller är det för att ni har skuldkänslor för att ni inte tycker att ni räckt till så det blivit så här! Men inget av det här är erat fel, bara mitt, mitt ensamt! Det finns bara mig att skylla på, att jag inte hade självkontroll så jag kunde förhindra det! Mitt fel ensamt!
Om ni tror att det finns något ni kan göra för att hjälpa? BEHANDLA MIG SOM VANLIGT! INTE SOM EN ALIEN! Thanks!!

Till den som lovade att om jag dör så dör den!? Tack, men vem är du? (Så jag vet om det är värt det;) )


Orkar inte skriva mer nu, det kanske kommer mer senare ikväll när jag varit hos Malin. 
Duschen here I come!!


Yours Truly  Beatrice Mikaelsdotter 

"I was broken and alone, I wanna rest my bones. The sun is shining nos, but still I'm feeling cold"

Idag kom jag hem från att ha varit i Bollnäs, det var lite jobbigt att åka tillbaka, men det var kul också. Men det kändes stressande och jag vet inte vad.
Jag träffade Lanker, Tåve, Sofia, Ida, Anton, Rosie och Louise igår, idag; Bella, Becca och Lanker. Det kändes som för många på för kort tid! Jag hade velat hinna träffa var och en och prata och bara vara, men det lär juh aldrig hända heller. Men iaf.. :) Keep your dreams on your mind. And things might happen.

Igår kom jag till Bollnäs vid halv två, så jag skynda mig till skolan, lämna in alla mina böcker och börja vänta på Tåve, Lanker och Sofia. Men den som kom först var ROSIE!!! Mysmys ;), sen va det Louise.
Sofia ringde vid två, och jag gick och mötte henne vid stora ingången. Vi satt och pratade till klockan var tjugo över två typ, då kom Lanker fram hoppandes och skrämde nästan livet ur mig, och inte många minuter senare kom Tåve :) Vi satt i uppehållsrummet och pratade.
Tåve gick först, vid halv fyra typ, för hon skulle plugga. Sofia gick kvart i. Jag och Lanker satt kvar till kvart över fyra och pratade, sen gick vi för att kolla om Tåve var hemma, men det var hon inte, så vi gick till Ida och Anton, där fick jag en chock (Ida hade klippt sig), och vi fick fika. Anton skulle måla naglarna och då gjorde Lanker det med, i knall grönt, det var, hm, coolt. :) En stund senare skulle dom gå hem till Anton, så vi gick till Tåve igen, hon var hemma :) Så vi satt där och prata till Tåve kom på att vi skulle gå och köpa glass, vi hamna på videohallen. Sen gick vi hem till mig och skulle se på film, det blev Mona Lisa Smile, jag tror Tåve somna flera gånger, för hon hängde inte med alls.
Den tog slut vid strax efter åtta, så då gick dom hem :( Så jag tog en liten promenad, fast då fick jag kramp i magen, och spydde för det gjorde så ont, så jag gick sakta hem igen och ringde mamma.
Dom kom vid kvart i tolv, och jag hade fortfarande kramp. Men jag lever, och det är mycket bättre nu!!

Idag har jag inte gjort så mkt, Bella och Becca var förbi en sväng precis innan jag skulle åka tillbaka till Malung, och Lanker kom och hämta lite saker :)
Kom hem vid sex, tror jah :)

Annars har det inte hänt så mycket i mitt liv!!!


(lite bilder finns på http://beebiagain.bilddagboken.se/)






Please let me know!!!



Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter

Bästa filmen just nu är Mona Lisa Smile!!
Och bästa citatet i den är "You are this close to get what you always wanted, and this close to lose it" Elisabeth Warren till Joan I köket..

Bästa låten just nu är A boy named Sue av Johnny Cash

Bästa boken just nu är Om jag inte sett honom, bara för att den är det!!



Jag orkar inte skriva ngt om mig själv just nu, bara för att inget är bra, det är så mycket som händer nu och det är så mycket som inte är som det borde! Men jag ska klara det här och jag kommer att bli bra igen!!
Låt mig slippa vara sjuk!!


Hoppas ALLA andra har det bättre än mig!! So long Sweeties!!

Hektiska dagar, massa skit, en jävla massa tårar, en hel del prata, min skolvardag. Den kommer snart tillbaka. Hur många prov har jag inte kämpat mig igenom, hur många uppsatser har jag inte gråtit mig igenom, hur mycket har jag inte skrattat åt det när det var över. Nu ska jag in i det igen, fast det komme rbli kämpigare, men den här gången är jag berädd på det , nu vet jag vad det handlar om, nu vet jag vad jag ger mig in på! Det är enklare då. Innan jag började i Bollnäs, när jag bodde i Malung, pluggade jag aldrig, sen började jag här och fick en rejäl chock, trodde aldrig det skulle bli så svårt att ta sig igenom ett skolår, trodde aldrig jag skulle känna jag vill ge upp känslan så starkt och så ofta. Men jag har inte gett upp än, jag kämpar vidare, och jag vet nu att jag kan klara det!

Jag är starkare än jag tror!

Nu är jag i Bollnäs, det känns skitbra!! Det kändes redan på bussen från Malung att jag var på väg hem, skitskönt! Jag fattar inte att jag kan sakna ett ställe så mkt, det är inte bara personerna här, utan allt, att bara kunna göra vad jag vill, och ingen som säger att jag måste komma hem klockan si och kloclan så, utan jag kan komma hem re på morgonen och ingen bryr sig på det viset, det är mer upp till mig. Det är enklare att leva när man inte hela tiden måste anpassa sig till tre stycken andra personer 24/7, när man bara har sig själv!

Just nu sitter jag och Malin i min lägenhet vid varsin bärbar dator och har internet, förra gången jag var här  tog det mig nästan ene vecka att få in internet, men det är skönt att ha..

Vid midnatt kommer Jennifer och då ska vi väl sova, men när vi vaknar blir det att röja stan! Ingen går säker, haha, passa er alla bollnäsbor, haha, för här är vi..

Nej, nu ska vi äta vattenmelon!

Du gjorde det igen, samma sak, du förlöjligade mig för du tycker jag har fel. Bara för att vi inte delar åsikter om allt gör du mig till åtlöje, som om jag bara vore skit för dig, det kanske jag är, men det vill jag inte tro! Jag fattar inte att du inte kan acceptera att jag har ändrat åsikter, du kan inte acceptera att jag har insett saker och mognat, att min syn på samhället har ändrats, att jag tycker saker är fel fast jag för ett år sen tyckte dom var helt rätt! Du kan inte förstå att jag har lärt mig en del genom att flytta och träffat nya människor, genom att se en annan verklighet!

Jag förstår inte att du bara inte kan acceptera att jag valt att bli vegetarian, och sen stötta mig, utan du gör allt för att jag inte ska klara det, men du ska få se, jag kommer klara det, det kommer att gå! Jag vet det, med eller utan din hjälp, vilken jag vet att jag inte kommer att få!!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, när du inte kan acceptera ett nej, när du inte lyssnar på vad jag har att säga, när du inte bryr dig ett skit om vad jag känner!! Du skiter i vad jag gör!! Märker du någonsin om jag går ut, eller om jag ens går upp på morgonen? Jag skulle inte tro det va! Du har noll koll, så länge du inte vill ha hjälp med något! Då kan du fråga mig, då existerar jag i ditt medvetande, men inte om du inte behöver mig. Då finns jag inte!

Jag fattar inte att någon står ut med att leva med dig, att någon ens frivilligt tänker tanken! Ändå så händer det att jag saknar dig när jag är hemma hos mig! Jag fattar fortfarande inte att jag stod ut med att bo hos dig i 16 och ett halvt år! Det är hemskt! Jag är mycket tacksam att du gav mig chansen att flytta hemifrån! Att jag fick chansen att komma hemifrån! Jag har behövt det!

Jag fattar inte att jag trots allt älskar dig Mamma!!