Långa dagar i ingentinget!
Jag vandar sömnlös omkring i mina drömmar. Jag sover inte på nätterna, för mina tankar kan inte släppa taget, låta gå och försvinna ut i intet. Jag ligger i min säng, natt efter natt och stirrar på en fläck i taket. Till den försvinner och mina ögon letar snabbt upp en ny fläck at stirra bort. Jag gör detta nästan varje natt ända till morgonen kommer och klockan ringer. På dagarna glider jag fram i koridorerna med ett på klistrat leende, översminkad för att ingen ska se dom svarta påsarna under ögonen och ingen ser den tomma blicken.
Men i natt hände något, Tankarna släppte, känslorna släppte, sömnen kom och jag vaggades sakta in i dvala. Jag vaknade när klockan ringde och insåg att jag somnat. Lyckokänslan, maktkänslan. Känslan av att klara något man länge försökt klara.
Jag kan inte fatta att det gick så enkelt att somna. Bara så där. Det var länge sen det hände. Kan inte minnas det. Jag vet bara att det har gått. Jag vet! För ingen människa överlever nästan 18 år utan sömn. Man behöver den!
Det har hänt något annat stort idag, jag klarade av att lyfta telefonluren, slå ett nummer och prata med en perso n som inte var någon i min familj. Jag kan inte fatta att jag gjorde det. Fast jag tror ilskan hade övertaget. Två konfirmander hade fastnat i hissen på st:olof och dom andra stod utanför och skrattade. Dom fick en avhyvling och jag ringde ett samtal.
Dagens gudstjänst. Kass-gudstjänst. Inte lika illa som det låter. Snarare var det bra, eller vi var duktiga. Vi sjöng lite sånger, Tänd ett ljus, Here comes the sun, Imagine, Tusen juleljus och We are marching.
Det var underbart. Jag har sista låten på hjärnan, men det gör inget.
Efter vart det pizza(sallad för mig) och lite planering. Så nu vet vi lite mer vad vi ska göra den tolfte. Men det berättar jag inget om nu. Ifall min kära bror läser det här. Han får inte veta, Tji fick du!!
Menmen. Det var mora och bup som gällde idag. Gick hyfsat bra. Blev att gråta då jag berättade om pappa. Det blir lättare och lättare varje gång. Men det går inte utan att gråta. Och det kommer ta tid innan det går utan att gråta. Men jag ska klara det med! För min skull!!
What if!? If you dont ask, you'll never know! <3
Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter <3
Men i natt hände något, Tankarna släppte, känslorna släppte, sömnen kom och jag vaggades sakta in i dvala. Jag vaknade när klockan ringde och insåg att jag somnat. Lyckokänslan, maktkänslan. Känslan av att klara något man länge försökt klara.
Jag kan inte fatta att det gick så enkelt att somna. Bara så där. Det var länge sen det hände. Kan inte minnas det. Jag vet bara att det har gått. Jag vet! För ingen människa överlever nästan 18 år utan sömn. Man behöver den!
Det har hänt något annat stort idag, jag klarade av att lyfta telefonluren, slå ett nummer och prata med en perso n som inte var någon i min familj. Jag kan inte fatta att jag gjorde det. Fast jag tror ilskan hade övertaget. Två konfirmander hade fastnat i hissen på st:olof och dom andra stod utanför och skrattade. Dom fick en avhyvling och jag ringde ett samtal.
Dagens gudstjänst. Kass-gudstjänst. Inte lika illa som det låter. Snarare var det bra, eller vi var duktiga. Vi sjöng lite sånger, Tänd ett ljus, Here comes the sun, Imagine, Tusen juleljus och We are marching.
Det var underbart. Jag har sista låten på hjärnan, men det gör inget.
Efter vart det pizza(sallad för mig) och lite planering. Så nu vet vi lite mer vad vi ska göra den tolfte. Men det berättar jag inget om nu. Ifall min kära bror läser det här. Han får inte veta, Tji fick du!!
Menmen. Det var mora och bup som gällde idag. Gick hyfsat bra. Blev att gråta då jag berättade om pappa. Det blir lättare och lättare varje gång. Men det går inte utan att gråta. Och det kommer ta tid innan det går utan att gråta. Men jag ska klara det med! För min skull!!
Kommentarer
Trackback
