Im feeling with you!
Jag förstår om allt känns jobbigt nu, om allt känns skit, om inget känns som det ska. Jag kan förstå det! Men jag finns, om du behöver prata! Om det finns något jag kan göra så ställer jag upp, direkt! Utan tvekan. Jag är där vid din sida och tröstar, pratar eller vad du nu vill. Jag kommer alltid ställa upp, och jag kommer alltid finnas för dig. Det är bara att ringa! Jag kommer ha tid att prata, när du behöver! Jag lovar. Kommer alltid att göra allt jag kan för att komma när du behöver mig! Jag lovar! Varför har man annars vänner till?
Idag har jag hunnit med en hel del. Jag har städat klart i lägenheten, så nu känns det konstigt att vara i den! Och jag har träffat Ida, pratat massor med henne. Sen gick hon, jag, Julia och Anton på Max. Och efter det drog jag och Julia till Bella och Becca. Det var mysigt! Jag kan inte fatta att jag saknar dom så innerligt mycket! Dom betyder allt för mig! Dom är underbara! Dom som alla andra på det här stället! Nu börjar jag förstå vad som hållit mig kvar! Vad som fått mig att kämpa mig igenom allt det jobbiga! För vilkas skull jag gjort allt det här! Och varför. Man kan göra så mycket för dom man älskar! Och för dom man bryr sig om! Ni är mitt allt! Älskar er av hela mitt hjärta!
Hur kan det hända så många saker på en och samma gång, jag tycker livet går så himla mycket utför hela tiden! Om inte för mig, så för någon annan. Varför kan jag inte tillåtas vara glad, utan måste vara ledsen, arg, fundersam, ångestfylld eller något annat jobbigt! Så fort jag varit glad för länge så händer något, och då verkar "förlänge" vara et t par timmar! Det kanske skulle bli mindre med jobbiga samtal om jag gjorde slut med alla mina kompisar överallt! Men jag skulle inte för mitt liv klara mig utan dom iallafall. Men på ett plan känns det som alla använder mig som bollplank, som ett stöd, men när jag behöver stöd, eller någon att prata med så finns ingen, ibland gör de det, men inte alltid. Är jag någonjävla psykolog eller?
Sorry for everything!! <3
Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter
Idag har jag hunnit med en hel del. Jag har städat klart i lägenheten, så nu känns det konstigt att vara i den! Och jag har träffat Ida, pratat massor med henne. Sen gick hon, jag, Julia och Anton på Max. Och efter det drog jag och Julia till Bella och Becca. Det var mysigt! Jag kan inte fatta att jag saknar dom så innerligt mycket! Dom betyder allt för mig! Dom är underbara! Dom som alla andra på det här stället! Nu börjar jag förstå vad som hållit mig kvar! Vad som fått mig att kämpa mig igenom allt det jobbiga! För vilkas skull jag gjort allt det här! Och varför. Man kan göra så mycket för dom man älskar! Och för dom man bryr sig om! Ni är mitt allt! Älskar er av hela mitt hjärta!
Hur kan det hända så många saker på en och samma gång, jag tycker livet går så himla mycket utför hela tiden! Om inte för mig, så för någon annan. Varför kan jag inte tillåtas vara glad, utan måste vara ledsen, arg, fundersam, ångestfylld eller något annat jobbigt! Så fort jag varit glad för länge så händer något, och då verkar "förlänge" vara et t par timmar! Det kanske skulle bli mindre med jobbiga samtal om jag gjorde slut med alla mina kompisar överallt! Men jag skulle inte för mitt liv klara mig utan dom iallafall. Men på ett plan känns det som alla använder mig som bollplank, som ett stöd, men när jag behöver stöd, eller någon att prata med så finns ingen, ibland gör de det, men inte alltid. Är jag någon
Sorry for everything!! <3
Kommentarer
Postat av: tidda
jag är ledsen om jag någonsin fått dig att känna dig som ett bollplank för mig. jag älskar dig, en villkorslös kärlek. du ska veta att jag alltid finns här för dig, tveka aldrig att ringa.
Trackback
