Oh, Indeed, I hate bananas!
Och avokado! Dom är fetare än bananer! Isch, hata att behöva stoppa in i munnen, tugga och svälja överhuvudtaget! ÅNGEST!!! Hjälp, får inte tänka så, måste vara normal. MÅSTE!!!
Jag har läst i psykologi boken om roller. Vi har alla olika roller beroende på vilka vi umgås med och vad vi gör. Min roll under högstadiet i klassen var den ordentliga flickan, som fick bra resultat på proven, som syntes, men var ordentlig, skolka inte, rökte inte, söp inte, och gjorde läxorna. En sådan som kämpade bra för sina vg i nästan alla ämnen, som hade lätt för matte och naturkunskap, som lärarna prisade och trodde skulle komma att bli något stort, antagligen någonting med matte eller kemi i huvudsak, går i mammas fotspår. Ja, det var jag. Och vet ni. Jag har efter två veckoer börja få kommentarer som visar att jag är på väg tillbaka i min gamla roll. "Bea, det är så kul att du är ambitiös" "Bea, du är så duktig" "Men har du redan läst om det här? Ja, lite repetion skadar inte, då kan du ju hjälpa mig om det blir fel" Och sådana saker. Fatta, efter två veckor så är jag redan en av dom duktigaste eleverna i klassen, ok, jag har ett års mer erfarenhet än alla dom andra. Men i psykologi gruppen går det tvåor och treor enbart. Hur kan jag, som kom in efter fyra veckor klara deras psykologiprov? Det är lite konstigt!
Vill jag vara den snälla duktiga Bea? Vill jag vara lärarnas gulleunge i tre år till? Vill jag vara det? Eller är det försent, bara av att mamma jobbar på skolan gör att jag skärper mig på lektionerna och inte ställer till med något? Är det så? Hu mycket kan en människa påverka en? Good question!Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter
