Ångest, Bollnäs och Tårar
Idag har det varit mycket! Jag vet inte hur länge jag kan hålla masken för mina kompisar, för min klass, för mina lärare och för min familj! Jag vet inte hur många dagar jag kommer klara till innan jag bryter ihop på skolan! Det spelar mig ingen roll, så länge jag kan hålla mig någorlunda uppe inför klasen! Jag skiter i om Malin ser, eller Karin, jag skiter i om mina andra kompisar utanför klassen ser!
Men om jag skulle ge mig själv ett rykte i klassen om att vara känslig, en sådan som gråter när andra ser, en liten skit. VÄRDELÖS! Det är juh det jag blir, värdelös i andras ögon, mitt värde sjunker! Och jag vill inte vara värdelös i någons ögon, jag kan inte utsätta mig för tanken att någon ser mig som mindervärdig. Det känns redan som om dom ser på mig som mindervärdig, som en som inte borde gå i deras coola klass, för jag var inte med från början! Jag är en ny, en bakteri som kommit för att infektera deras fina lilla klass. Jag är bara i vägen. Klart jag har folk att var med, klart, men jag vet inte, jag känner mig utanför, som om jag inte duger till.
Vad är det för fel på mig, som känner ångest över hur folk jag inte känner ser på mig, varför jag allrid måste känna mig accepterad av alla. Och varför är mitt sätt att försöka bli accepterad att gå ner i vikt, varför tror jag inte att en person som inte är pinnsmal kan vara accepterad? Jag är så FEL FEL FEL!! Jag är blåst, jag kan inte fatta att jag är så dum!!
Idag har jag gråtit, igen, precis som alla andra dagar, men inför folk idag, precis som igår. Jag brukar inte gråta så folk ser. Men jag gjorde det idag, i och för sig bara inför mamma och brorsan, men jag gjorde det! Och jag hatar mig själv för det!
Imorgon ska jag till Bollnäs, det känns bra, men jobbigt. Jag vet inte hur jag ska agera, hur mycket känslor som kommer komma fram, hur mycket jag kommer gråta. Om jag verkligen orkar med allt det? Jag får väl låsa in mig i en garderob och spy eller något. Men jag måste överleva!!
Promenad på gång!
Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter
Men om jag skulle ge mig själv ett rykte i klassen om att vara känslig, en sådan som gråter när andra ser, en liten skit. VÄRDELÖS! Det är juh det jag blir, värdelös i andras ögon, mitt värde sjunker! Och jag vill inte vara värdelös i någons ögon, jag kan inte utsätta mig för tanken att någon ser mig som mindervärdig. Det känns redan som om dom ser på mig som mindervärdig, som en som inte borde gå i deras coola klass, för jag var inte med från början! Jag är en ny, en bakteri som kommit för att infektera deras fina lilla klass. Jag är bara i vägen. Klart jag har folk att var med, klart, men jag vet inte, jag känner mig utanför, som om jag inte duger till.
Vad är det för fel på mig, som känner ångest över hur folk jag inte känner ser på mig, varför jag allrid måste känna mig accepterad av alla. Och varför är mitt sätt att försöka bli accepterad att gå ner i vikt, varför tror jag inte att en person som inte är pinnsmal kan vara accepterad? Jag är så FEL FEL FEL!! Jag är blåst, jag kan inte fatta att jag är så dum!!
Idag har jag gråtit, igen, precis som alla andra dagar, men inför folk idag, precis som igår. Jag brukar inte gråta så folk ser. Men jag gjorde det idag, i och för sig bara inför mamma och brorsan, men jag gjorde det! Och jag hatar mig själv för det!
Imorgon ska jag till Bollnäs, det känns bra, men jobbigt. Jag vet inte hur jag ska agera, hur mycket känslor som kommer komma fram, hur mycket jag kommer gråta. Om jag verkligen orkar med allt det? Jag får väl låsa in mig i en garderob och spy eller något. Men jag måste överleva!!
Kommentarer
Trackback
