Wenn hinter Griechen Griechen krieshen, kriechen Griechen Griechen nach
Helgen, ja vad säger man, bara helgen. Så mycket att jag inte riktigt hunnit smälta allt än. Det vart så många saker på varandra att jag knappt hann uppfatta vad som hände. Det finns så mycket som jag inte förstår, så mycket som jag inte sett för min blindhet och så mycket jag missat på grund av min dumhet. Men det finns ochså så mycket jag har förstått, så mycket som jag har settt och så mycket som jag inte har missat tackvare att jag är så himla korkad.
Det är alldeles för många känslor i omlopp nu, jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Jag vet precis vad jag kännern. Den här gången gör jag det. Men jag vet inte hur jag ska ta mig till slutet. Jag vet inte ens om jag ska det. Men om jag sak det, måste jag ordna upp mitt liv innan! För jag pallar inte att leva med mig själv längre, jag är en komplett idiot som gör alla fel som kan tänkas. Eller gör jag alla rätt, bara det att jag ser det ur en annan vinkel?
Det finns någon jag måste prata med, om något som jag inte vet om jag vill ta upp! Men jag kommer inte göra det idag, eller imorgon, eller någon av dom närmaste dagarna. Så jag har nog tid att tänka lite.
It is just you, me and that special feeling <3
Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter