Beatrice Mikaelsdotter

Våga vara den du är
och våga visa vad du tror.
Våga vara det du lär
och vårda det som i dig bor

Jag vill som en blomma
stark tränga tyst igenom
asfaltsvägens hårda mark
och slå ut i blom


Jag orkar inte skriva ner hela texten, men det gör inget, för det var den här delen som träffade mig som en blixt från klar himmel när jag satt på andra bänkraden i kyrkan i åttan, jag vet inte riktigt när det var, men jag minns att jag vart mållös av texten. Den var allt som jag var, och allt jag ville vara! I den fanns allt jag kände och tyckte då. Då när jag var en vilsen konfirmand bland så många andra vilsna konfirmander. Där alla ville visa sig coola, stora tuffa och som om inget som någon av prästerna eller ungdomsledarna sa till oss handlade om dom, när allt egentligen kretsade kring allt dom sa.
Vi lärde oss så mycket, eller jag gjorde iallafall. Man behöver inte vara störst, bäst och vackrast, man är lika älskad ändå! Inget sånt hade betydelse under slutetappen av min konfirmation, när jag inte tyckte någonting annat än Gud, eller kyrkan var seriöst.
Jo, såklart, jag hade scouterna, men jag var i en vacklande period av mitt liv, och kyrkan var mitt allt. Jag konfirmerade mig av den anledningen att jag ville komma fram till om jag hade en tro, och om det då var den kristna.
När jag satt i Tyngsjö kapell på våran konfirmationsdag insåg jag att jag hade en tro, för vad skulle annars leda mig framåt i livet, men jag insåg ungefär då att det inte var den kristna tron. Jag insåg när jag precis skulle konfirmeras att jag inte var kristen, vad gör man? En "runnaway bride", inte direkt. Man håller min och offentlig gör inget fören något år senare. Som nu!
Vad var roligast under min konfirmation? Lägrena, rivstarten, fika kvällarna i smäcke, äventyrsdagarna, operation Langa, Myshelgerna, Julfesten, ja allt, speciellt alla människor.
Vad var tråkigast? Jag vet inte faktiskt, har inte en aning, kanske lövkrattningen på höstlovet, men vi hade kul då med, det kanske var någon utdragen högmässa när man egentligen bara ville hem och sova. Jag vet faktiskt inte.
Varför skriver jag idag då? Jo, jag hitta sånghäftet jag snodde med mig från smäcke en gång -konfirmand-99-, inte min årgång direkt, men iaf. Jag hittade texten överst på sidan, och den längst ner. Jag blir rörd! Sen håller min bror på att läsa konfirmationsläsningen nu :)


Vi är inte lika, men lika älskade ändå.
Vi är inte lika, men älskade ändå.




Bröt ihop idag vid maten :(


Yours Truly BeatriceMikaelsdotter