Kärlek till min bajsbruna lägenhet <3

Idag är det Måndag, första dagen på veckan, jag vet inte riktigt varför jag skriver igen, kändes bara som jag behövde det. Men jag vet inte vad att skriva om, jag kan berätta vad jag tänker på, men jag vet inte hur att formulera dom tankarna i ord, det är så svårt..

Jag tänker på dig, det tänker jag inte neka till, jag tänker på dig väldigt mycket när jag sitter vid datan, jag vet inte varför, det är bara det att jag kanske väntar på en signal från dig, på att du lever eller vad som helst. Jag får sms från dig ibland, varje gång hoppar mitt hjärta till och det spelar nästan ingen roll vad du skriver, idag är en sån dag, då jag tänker massor på dig och önskar att du bara kunde komma in genom dörren på mitt rum och säga hej, det skulle räcka, jag vet att det inte kommer hända, då du aldrig skulle hitta hem till min mamma. Men tanken på att det skulle ha kunnat hända om vi båda varit i bollnäs gör mig glad. Du är inte där, och jag åker snart dit, och jag kommer inte få träffa dig, fast jag önskar att jag fick! Åh, det vore härligt, bara sitta och prata som vi brukar, om ingenting. Vad som helst.

På Onsdag åker vi, jag och Malin till Bollnäs.. Och sen på natten till torsdag kommer Jennifer, Jippie, vi ska ha skitkul!! Jag längtar ihjäl mig, fast det är inte imorgon, men dagen efter det. Då kommer vi, då gör vi stan osäker!!

Massa saknad till min bajsbruna älskade lägenhet <3


Jag hatar dig inte Mamma <3

Du gjorde det igen, samma sak, du förlöjligade mig för du tycker jag har fel. Bara för att vi inte delar åsikter om allt gör du mig till åtlöje, som om jag bara vore skit för dig, det kanske jag är, men det vill jag inte tro! Jag fattar inte att du inte kan acceptera att jag har ändrat åsikter, du kan inte acceptera att jag har insett saker och mognat, att min syn på samhället har ändrats, att jag tycker saker är fel fast jag för ett år sen tyckte dom var helt rätt! Du kan inte förstå att jag har lärt mig en del genom att flytta och träffat nya människor, genom att se en annan verklighet!

Jag förstår inte att du bara inte kan acceptera att jag valt att bli vegetarian, och sen stötta mig, utan du gör allt för att jag inte ska klara det, men du ska få se, jag kommer klara det, det kommer att gå! Jag vet det, med eller utan din hjälp, vilken jag vet att jag inte kommer att få!!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, när du inte kan acceptera ett nej, när du inte lyssnar på vad jag har att säga, när du inte bryr dig ett skit om vad jag känner!! Du skiter i vad jag gör!! Märker du någonsin om jag går ut, eller om jag ens går upp på morgonen? Jag skulle inte tro det va! Du har noll koll, så länge du inte vill ha hjälp med något! Då kan du fråga mig, då existerar jag i ditt medvetande, men inte om du inte behöver mig. Då finns jag inte!

Jag fattar inte att någon står ut med att leva med dig, att någon ens frivilligt tänker tanken! Ändå så händer det att jag saknar dig när jag är hemma hos mig! Jag fattar fortfarande inte att jag stod ut med att bo hos dig i 16 och ett halvt år! Det är hemskt! Jag är mycket tacksam att du gav mig chansen att flytta hemifrån! Att jag fick chansen att komma hemifrån! Jag har behövt det!

Jag fattar inte att jag trots allt älskar dig Mamma!!

Missförstå mig rätt! <3

Nu när jag har kommit hem efter att ha sovit hos Malin, så känner jag mig nästan mållös. Hur kan man göra mot dig som han gör? Inte ens klara av att säga vad han tycker! Jag fattar inte, ärligt talat tycker jag att han är en idiot! Jag förstår vad du menar med mycket av det du säger Malin, och jag är glad att du ser en framtid i alla fall, det var jag rädd att du inte skulle. Jag vet att han inte har dumpat dig, men jag vet inte om det här är något bättre för dig, det är så jobbigt att inte veta! Men jag kommer att finnas där för dig vad som än händer! Men låt han inte såra dig för mycket! Lova det! Jag vill inte se dig gå ner dig så långt, så djupt att det tar alldeles för lång tid att ta sig upp! Du behöver all kraft, all energi till skolan. Du behöver den för att säkra din framtid Malin!

När jag efter ett dygn med dig är ensam igen är jag rädd för vad du gör mot dig själv, samtidigt som jag har på den här korta stunden börjat inse vad jag gjorde både mot Emil och Jonas. Har jag fått någon att ens må en tiondel så dåligt som dig? Antagligen, men jag vill inte tänka på det! Det är för jobbigt! Det är det jag menar med att jag är rädd för att såra! Och för att bli sårad!

Jag har tänkt en del på dig det senaste dygnet. Jag vet inte vad att göra! Jag vet inte vad jag vill, det är alldeles för länge sen vi träffades och jag vet inte vad jag känner längre. Vi hörs knappt, eller inte så mycket som jag önskat i alla fall. Men jag tror att allt klarnar när vi väl ses igen, vilket verkar vara en evighet till. Eftersom vi som det ser ut kommer gå om varandra i Bollnäs, men snart börjar skolan. Då är det lite oundvikligt att träffas, samma skola, samma linje bara det faktum att du går året över! Men sen gemensamma fritids intressen gör att jag i alla fall kommer få se dig ibland. Jag är lättad!


Jag hoppas också att vi kommer kunna prata om du-vet-vad. Det kommer bli jobbigt annars. För jag känner att ett samtal behövs. Ge mig det i alla fall.

Missförtså mig rätt!


Malin <3

Om han gör dig ledsen Malin, så vet du att jag dödar han åt dig! Om du vill att jag ska vill säga. Om han sårar dig, då kan han räkna med en rejäl kastrering! Ingen ska få skada min Malin, du betyder för mycket för mig för att jag ska klara av att se dig skada dig själv! Om jag bara kunde skydda dig från all världens onda ting, så skulle jag. Men jag vill inte låsa in dig i en glas bubbla utan utgång, jag vill bara vaka över dig dag som natt och visa att jag älskar dig och är rädd om dig!
Om han nu gör som du tror så kommer jag komma över till dig och hålla om dig tills du gråtit klart, tills du känner att du orkar prata, och sen ska jag lyssna till du inte har några ord kvar, jag ska fråga om det är något jag inte förstår! Sen ska jag hjälpa dig ur det här och allt blir bra igen, det finns killar där ute som inte är skitstövlar, bara det att du inte har hittat dom än, men dom finns där, och dom bara väntar på att du ska se dom!
Om du inte vill att jag kommer hem till dig och tröstar och lyssnar, så förstår jag dig till hundra procent! Man vill vara ensam i sådant här, fast ändå inte! Men kom ihåg, att minsta signal från dig och jag är bredvis dig inom en halv timme!! Jag ska ta brorsans jävla cykel och cykla som en galning ner till dig bara för att finnas där!!

Malin, låt han inte förgöra dig! <3


Du är min bästa vän, låt inget ändra på det! <3

Jag har börjat inse, du bryr dig inte om mig på det vis jag vill! Jag tror inte du förstår hur mycket jag älskar dig!Hur stark min kärlek är, hur mycket jag tycker om dig, men hur lite jag vill gå in i någonting. Jag tror du har missuppfattat mig totalt, att du tror att det är ett förhållande jag vill ha, att det är det enda jag vill! Men det är inte så, jag vill ha dig som vän, det är det enda som är viktigt för mig. Att du finns där och lyssnar, tröstar, förstår och är min vän. Jag vet att du redan finns där för mig som en vän, du är den närmsta jag någonsin har haft, den starkaste tilit, det starkaste förtroende, men ändå det sköraste som har funnits, det känns ibland som minsta sak kan krossa och förstöra våran vänskap, jag kan inte på villkorsvis låta det hända!
Jag vet att det kan vara svårt att förstå, jag har all respekt för att du inte gör det, jag gör det knappt själv ibland, att man kan tycka om någon så mycket som jag tycker om dig, och ändå veta att det spelar inte någon roll egentligen om det blir något, för jag vet att jag har dig ändå!!

Du är min bästa vän och jag älskar dig för den du är! <3


Det är dig och inte ett förhållande jag behöver! <3

Om jag skulle sitta här i min säng hela natten och gråta! Då skulle ingen se, så är det då någon mening med det egentligen? Skulle du om du sen fått veta att jag suttit här en hel natt och gråtit över di bry det ett minsta dugg? Eller, ja det vet jag, för du är en av mina närmsta vänner, men skulle du förstå? Eller skulle du bara låtsas, för att du inte vill inse? Eller skulle jag ljuga, och hitta på något som vore värt att gråta över?


Jag önskar att jag kunde ligga i dina armar och känna lukten av dig och känna att du iallafall finns nära, även om det inte är så nära som jag ibland vill, fast ändå tillräckligt långt borta för att vara på säker mark, där vi vet var vi har varandra, och inte gör något dumt. Det var så länge sen sist vi satt i min säng lutandes mot varandra och pratade om allt mellan himmel och helvete, och ärligt talat så var det mest åt helvete allt vi sa :)
Men jag kan ibland uppfatta en svag doft av dig blandat med något som inte hör hemma där. Jag vet fortfarande inte vad du egentligen luktar, men du luktar du! Och det är dig jag saknar! Jag hoppas vi kan fortsätta ha våra "luta-oss-mot-varandra-och-prata-skit" kvällar/nätter. Då dom brukar börja vid fem-sex på eftermiddagen och sluta långt efter midnatt, då du kan cykla hem "för det har juh inte regnat på en halv timme nu Bea", "okej, men vi ses när jag kommer tillbaka eller".. Sen samma sak nästa gång vi ses. Och jag har börjat inse, att det är dom stunderna med dig jag saknar, jag behöver inte alls allt det där andra, vi behöver inte alls gå in i ett förhållande, bara jag får känna din lukt ibland, och ditt huvud mot mitt!

Det är dig och inte ett förhållande jag behöver!

Om du och jag ändå kunde bli sanning! <3

När jag tänker på hur det vore att verkligen känna dina läppar tätt emot mina, då fylls jag av en känsla, så obeskrivlig att jag ibland tror att det är sant, tills jag öppnar ögonen och inser att det bara var en annan av mina dagdrömmar! När jag öppnar ögonen och inser att det antagligen aldrig kommer hända! Du vågar inte, jag vågar inte. Vad är det för fel på mig, när jag gillar dig så gränslöst mycket och inte ens vågar krama dig längre.
Du vet vad jag känner, och det kan du inte neka till!
Jag har gjort det så tydligt det går, jag har tillochmed skrivit ett brev! Där jag har skrivit precis vad jag känner och vill och inte vill. När du svarade med ett sms "jag känner samma sak: tror inte jag vill gå in i någonting." Hur tolkar jag något sånt? Jag hade skrivit ett A4sida långt brev till dig, och du svarar med några ord i ett sms. Men jag är glad att du svarade, och inte sket i det och låtsades som jag inte skrivit det!
Jag vet du säger att du är feg, men jag undrar vem som är den fega av oss? Jo, det är nog jag när det kommer till kritan ska du se! Men jag hoppas att vi nästa gång vi ses kan prata om det här, för det behövs!!

So Long Fuckers!!!

Kära vän <'3

Kära ?vän?!
Jag hoppas livet är bra för dig, och att du snart inser vad du gjort! Att du förstår hur många du sårat! För det är fler än en, jag vet att du inte gör mycket mer än att ignorera, men det är värre än slag och hårda ord!
Mig har du inte gjort så mycket mot än, men vi har haft gemensamma vänner som du sårat mer än vad som är acceptabelt! Med detta i åtanke så tänker jag göra samma sak mot dig! Och förvänta dig ingen andra chans! Du har gjort för många ledsna för att jag ska kunna låta dig fortsätta!!
Jag vill inte tro att du är dum och inte förstår vad du gör! Men jag vill inte heller tro att någon gör något sånt med mening! Jag vet inte vad jag ska tro längre!! Men jag hoppas att du en dag inser vad du gjort!
Jag har funderat en hel del på det här nu, och det är slut på våran vänskap!!


Med mycket Vänliga Hälsningar din ex-vän!


Jag måste erkänna att jag kopierade det från min andra blogg.. :)

RSS 2.0