Beatrice Mikaelsdotter

Om jag skulle sitta här i min säng hela natten och gråta! Då skulle ingen se, så är det då någon mening med det egentligen? Skulle du om du sen fått veta att jag suttit här en hel natt och gråtit över di bry det ett minsta dugg? Eller, ja det vet jag, för du är en av mina närmsta vänner, men skulle du förstå? Eller skulle du bara låtsas, för att du inte vill inse? Eller skulle jag ljuga, och hitta på något som vore värt att gråta över?


Jag önskar att jag kunde ligga i dina armar och känna lukten av dig och känna att du iallafall finns nära, även om det inte är så nära som jag ibland vill, fast ändå tillräckligt långt borta för att vara på säker mark, där vi vet var vi har varandra, och inte gör något dumt. Det var så länge sen sist vi satt i min säng lutandes mot varandra och pratade om allt mellan himmel och helvete, och ärligt talat så var det mest åt helvete allt vi sa :)
Men jag kan ibland uppfatta en svag doft av dig blandat med något som inte hör hemma där. Jag vet fortfarande inte vad du egentligen luktar, men du luktar du! Och det är dig jag saknar! Jag hoppas vi kan fortsätta ha våra "luta-oss-mot-varandra-och-prata-skit" kvällar/nätter. Då dom brukar börja vid fem-sex på eftermiddagen och sluta långt efter midnatt, då du kan cykla hem "för det har juh inte regnat på en halv timme nu Bea", "okej, men vi ses när jag kommer tillbaka eller".. Sen samma sak nästa gång vi ses. Och jag har börjat inse, att det är dom stunderna med dig jag saknar, jag behöver inte alls allt det där andra, vi behöver inte alls gå in i ett förhållande, bara jag får känna din lukt ibland, och ditt huvud mot mitt!

Det är dig och inte ett förhållande jag behöver!