Beatrice Mikaelsdotter

Du gjorde det igen, samma sak, du förlöjligade mig för du tycker jag har fel. Bara för att vi inte delar åsikter om allt gör du mig till åtlöje, som om jag bara vore skit för dig, det kanske jag är, men det vill jag inte tro! Jag fattar inte att du inte kan acceptera att jag har ändrat åsikter, du kan inte acceptera att jag har insett saker och mognat, att min syn på samhället har ändrats, att jag tycker saker är fel fast jag för ett år sen tyckte dom var helt rätt! Du kan inte förstå att jag har lärt mig en del genom att flytta och träffat nya människor, genom att se en annan verklighet!

Jag förstår inte att du bara inte kan acceptera att jag valt att bli vegetarian, och sen stötta mig, utan du gör allt för att jag inte ska klara det, men du ska få se, jag kommer klara det, det kommer att gå! Jag vet det, med eller utan din hjälp, vilken jag vet att jag inte kommer att få!!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, när du inte kan acceptera ett nej, när du inte lyssnar på vad jag har att säga, när du inte bryr dig ett skit om vad jag känner!! Du skiter i vad jag gör!! Märker du någonsin om jag går ut, eller om jag ens går upp på morgonen? Jag skulle inte tro det va! Du har noll koll, så länge du inte vill ha hjälp med något! Då kan du fråga mig, då existerar jag i ditt medvetande, men inte om du inte behöver mig. Då finns jag inte!

Jag fattar inte att någon står ut med att leva med dig, att någon ens frivilligt tänker tanken! Ändå så händer det att jag saknar dig när jag är hemma hos mig! Jag fattar fortfarande inte att jag stod ut med att bo hos dig i 16 och ett halvt år! Det är hemskt! Jag är mycket tacksam att du gav mig chansen att flytta hemifrån! Att jag fick chansen att komma hemifrån! Jag har behövt det!

Jag fattar inte att jag trots allt älskar dig Mamma!!