Beatrice Mikaelsdotter

Världsbilden faller sönder när stommen(jag) tynar bort, vad att göra åt det? När man sabbar sitt liv medvetet, när man gör det man vet är fel, när man sviker sig själv (och andra), när man inte kan lite på någon alls. Allt jag gör blir fel i mina ögon, och varje dag blir misslyckad. Då är det jobbigt att vakna på morgonen, för jag vet att på ett eller annat vis kommer jag misslyckas. Jag vet att det kommer inte gå idag heller, jag bara vet det! Varje morgon när jag vaknar sätter jag upp ett mål, olika från dag till dag, beroende på hut jag känner och mår, det jag vara att jag ska klara äta en lagom lunch, eller inte spy idag, att jag ska plugga fyra timmar efter skolan, eller att jag ska prata med någon om någonting. Men jag klarar det nästan aldrig, och om jag gör det så finns det alltid något som förstör min dag, ex, om jag bestämmer mig för att idag äter jag middag, så kanske jag klarar det, men då hetsäter jag senare på kvällen istället, eller så hoppade jag över lunchen, det finns inga bra dagar! Det finns bara dåliga dagar! Alla är hemska, det finns liksom inget att göra åt det, bara försöka överleva i alla fall, hitta på något som gör dagen värd att ta sig igenom!

Gammal 'blogg' som jag hittade i privat mappen på datorn, den enda del av detta inlägg som jag vill delge världen!