Lektionslösa Måndagar!!
Jaha, då sitter jag här en måndag utan lektioner och det resluterar i att jag är hemma... Hur kul är det på en skala? Inte alls faktiskt, men likförbannat sitter jag här.. Nu när jag ändå inte har mycket att göra så kan jag lika gärna sitta här och blogga... Eller har någon något annat seröst förslag?
One of the worst weekends since I was all alone!!!
Helgen som varit har inte varit den lättaste direkt. Jag blev tvungen att stanna hemma, jag fick med andra ord inte åka på Rättviks kurserna och gå lär dig ta plats. Jag fick inte träffa mina underbara kompisar som jag saknar så in i norden mycket! Men jag överlevde, fast det under vissa stunder kändes som jag inte skulle klara helgen. Jag kan inte minnas när jag senast grät så mycket på så liten tid. Jag tror jag grät för ingenting, eller rättare sagt, jag grät för ingenting. Jag överlevde, ett steg i rätt riktning.
Det känns bättre nu iallafall.. Som om jag fick ur mig allt det jobbiga, iallafall stor del av det.. Och det är skönt, så jävla skönt. Att känna ett slut på allt, jag kan se ljuset klarare för varje dag i mitt vandrande i tunneln fram åt, det går inte fort, det är som att krypa i en lång uppförsbacke med en tung ryggsäck och det är inte enkel terräng, det är som att gå i myrmark, man fastnar, man blir blöt, kall och allt känns jobbigt, men man vet att när man kommer fram så kommer det finnas rena kläder, en bil att kasta in packningen i och det kommer vara vanlig skogsterräng. Man vet det, det är därför man fortsätter kämpa, det är därför man fortsätter klättra, och jag har kommit långt. Jag ser toppen, ljuset och ett slut på min jobbiga vandring. Men lite mer kämpande kommer jag att klara det. Det kommer inte vara "the golden road" när jag kommer fram, det kommer vara stenar, skog, berg och inte alltid lätt, ibland kommer jag vara tvungen att bära min ryggsäck igen, men jag kommer klara det. Jag vet det. Be positive!!
There is an end on my hell, and I can se it!!
Jag älskar dig Patrik Karlsson, mer än något annat, mer än någon annan. Mer än jag älskat någon i hela mitt liv!! <3
One of the worst weekends since I was all alone!!!
Helgen som varit har inte varit den lättaste direkt. Jag blev tvungen att stanna hemma, jag fick med andra ord inte åka på Rättviks kurserna och gå lär dig ta plats. Jag fick inte träffa mina underbara kompisar som jag saknar så in i norden mycket! Men jag överlevde, fast det under vissa stunder kändes som jag inte skulle klara helgen. Jag kan inte minnas när jag senast grät så mycket på så liten tid. Jag tror jag grät för ingenting, eller rättare sagt, jag grät för ingenting. Jag överlevde, ett steg i rätt riktning.
Det känns bättre nu iallafall.. Som om jag fick ur mig allt det jobbiga, iallafall stor del av det.. Och det är skönt, så jävla skönt. Att känna ett slut på allt, jag kan se ljuset klarare för varje dag i mitt vandrande i tunneln fram åt, det går inte fort, det är som att krypa i en lång uppförsbacke med en tung ryggsäck och det är inte enkel terräng, det är som att gå i myrmark, man fastnar, man blir blöt, kall och allt känns jobbigt, men man vet att när man kommer fram så kommer det finnas rena kläder, en bil att kasta in packningen i och det kommer vara vanlig skogsterräng. Man vet det, det är därför man fortsätter kämpa, det är därför man fortsätter klättra, och jag har kommit långt. Jag ser toppen, ljuset och ett slut på min jobbiga vandring. Men lite mer kämpande kommer jag att klara det. Det kommer inte vara "the golden road" när jag kommer fram, det kommer vara stenar, skog, berg och inte alltid lätt, ibland kommer jag vara tvungen att bära min ryggsäck igen, men jag kommer klara det. Jag vet det. Be positive!!
There is an end on my hell, and I can se it!!
Jag älskar dig Patrik Karlsson, mer än något annat, mer än någon annan. Mer än jag älskat någon i hela mitt liv!! <3
Kommentarer
Postat av: Alexander
avundsjuk för dina lediga måndagar.
Trackback
