Beatrice Mikaelsdotter

Jobbig dag, jävla piss dag.. Pallar inte.. Alldeles för många tankar som snurrar.... Och vart snurrar dom? Jo, runt dig, dig jag inte ens kommer skriva namnet på.. Desto mer jag tänker på dig, desto suddigare blir minnena, alla minnen, dom säger att man ska ta vara på dom lyckliga ögonblicken, men när dom lyckliga blir bortträngda av dom dåliga, dom jobbiga minnena, dom jag försöker glömma.. Men dom kommer fram ibland, då är sorgen och saknaden över dig. Jag vet att du finns där, det är bara att lyfta på telefonen och ringa, ibland är det svårt att motstå. Men jag får inte, får inte låta mig såras igen, aldrig mer av dig. Jag har lovat mig själv, och jag kommer inte låta det hända!
Det jobbiga i det hela är jag det inte borde vara så här, det borde fungera, du betydde verkligen så himla mycket för mig. Jag kan inte förstå vad jag gjort för fel, varför du inte vill ha med mig att göra? Om du bara kunde förklara, men tala inte med mig är du snäll, hör inte av dig, det brukar bara resultera i månader av ångest i väntan på ett till samtal, sen rinna bort med tårarna. Sen när jag väl mår bra igen, så kommer samtalet, precis som jag bestämt mig för att skita i dig, precis som om du visste..


Jag vill bara att du ska veta, jag hatar inte dig, jag hatar mig för att jag inte hatar dig! För jag låter dig komma mig inpå livet, gång på gång!

You are supposed to be my father!! <'3