The day of my life!
Jag har ett pirr i magen. Kan inte minnas att jag känt så på mycket länge. Jag kan inte minnas att jag varit nervös för något sådant här. Jag kan inte minnas att jag ens haft liknande känslor.
Jag satt här och funderade på när jag var kär sist. Jag antar att det var i höstas. Men jag vet inte. Det kanske var i somras. Eller var det i våras. Jag kan inte minnas att jag haft en känsla av kärlek på mycket länge. Men har det någon egentlig betydelse. Det kanske har det. Men jag vet inte. Så vi låtsas att det inte har det.
Jag har inte kysst någon sen i september om jag inte minns helt tokigt. Det var på rock for moc. Och om ni vet vem det var, så kul för er.
Jag kan inte längre känna känslan av någons läppar mot mina längre. För när jag försöker, så känns det bara overkligt och något felar. Men det kanske bara är för att det är länge sedan.
Men om jag nu har förstått mina känslor rätt, vilket jag förmodligen har så är jag kär. Och det är mysigt. Jag drömmer om honom, ja tänk, det är en han. Han återkommer nästan varje natt, i nästan samma dröm.
Vi står där, håller om varandra och tittar varandra i ögonen, det finns inget runt oss och det är bara svart. Fast vi syns tydligt, som om vi stod på en scen och hade strålkastare mot oss. I natt kysste du mig, det har inte hänt förut. Jag vaknade med känslan av dina läppar mot mina, fast känslan i drömmen kändes overklig, så var den verklig! Det är mystiskt. Men det kanske bara är önske drömmar. Jag kanske har missförstått allt, jag kanske har feltolkat signalerna, jag kanske är blind.
Men vi får se imorgon. Om du kommer till borlänge. Om vi ses. Om något händer. Vi får se!
Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter
