Beatrice Mikaelsdotter

Ja, bara en månad kvar nu, sen, då då är jag 18 :) Jag kan inte fatta att det är sant! När vi nu har tagit det roliga, så kan vi ta det tråkiga samtidigt, jag kommer vara pank :/ Men jag får väl överleva det med! :)

Nu är då julen över och jag lever, tro det eller ej. Det är faktiskt sant och det känns bra! Det var till och med kul med julen i år. Det var ett tag sen det var så.
Nog om den, annars kommer jag väl bara hitta alla felen, som att pappa inte ringde eller att jag saknade Patrik. Och då inte se saker som att mormor var där, jag fick massa pengar, en digital kamera och snygga kläder.

Vi har den bästa almanackan inför nästa år i alla fall. För det första är den snygg, och för det andra är den lite fel i februari, det är fredag, lördag, söndag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, fredag, lördag, söndag ÄG!!

Nej, men nu sitter jag här ensam på mitt rum och äter lite choklad och tänker. Tänker tillbaka på mitt 2007, bra pch dåliga saker.
Under kategorin hamnar juh sjukdomen och allt som kom och blev med det, ett krossat hjärta, en krossad dröm, ett nederlag och allt annat. Men det känns som om jag är på rätt väg nu! Det känns mycket bättre iallafall.
På den bra sidan kommer saker som, mitt drama betyg, Patrik, mina underbara vänner, sommaren och en hel del till.

Jag kan inte riktigt förstå att det här året snart är slut, jag kan inte förstå att det börjar ett nytt om några dagar. Satt och funderade på hur mitt liv såg ut för ett år sedan.
Jag var förlovad med Jonas, och jag har slutat ångra det nu. Jag vägde Way Much More Than Now, jag mådde allmänt dåligt och visste inte varför, jag grät mig till sömns varje natt, jag var så stressad i skolan att jag ibland pluggade till jag inte visste vad jag hette längre.
Men samtidigt hade jag hittat mig själv, jag visste vad jag ville och jag trodde jag skulle klara av det, hade det då inte varit för sjukdomen så hade jag nog gjort det. Men om jag jämnför mitt liv med då och med idag, så ja, jag kanske inte mår tipp topp idag, men jag mår f*n så mycket bättre nu! Jag vet kanske inte vad jag vill, och jag har en bruten förlovning med mig. Men för tillfället spelar det inte så jätte stor roll. Utan jag lever i nuet och det går relativt bra. Jag klarar skolan och jag är inte överviktig längre. Jag har en underbar pojkvän, jag börjar se ett slut på eländet och jag kan äta mat igen.
Jag vet att mycket av det har jag klarat själv, för utan min vilja att klara det hade det inte gått, men jag vill tacka min underbara mamma för att hon trots allt skrik och allt bråk ställt upp för mig! Tack Mamma!

The story about you my love! <3
Jag såg inte slutet på all skiten, jag trodde att det bara fanns en utväg, att försvinna från jordelivet och ta ett steg bakåt från att komma vidare i själa spiralen mot himmelen. Jag trodde att ta livet av sig var det enda sättet att klara sig ur allt! Jag hade tappat all tro på kärlek och jag visste inte ens om det var värt att fara till Stockholm den helgen, om jag skulle skita i det och stanna hemma och göra, göra slut på allt mitt lidande (egoistisk tanke, jag vet). Men jag åkte, jag gjorde det av någon outgrundlig anledning. Och jag träffade dig, bara av att prata med dig gjorde allt enklare. När du gick ut ur rummet, så vart det tomt, när du pratade med någon annan kom svartsjukan fram. Jag började inse att jag var kär (och hoppet på kärlek kom tillbaka). Jag hittade min anledning till att stanna kvar i livet, jag hittade min anledning till att vakna på morgonen, jag hittade min anledning till att finnas. Finnas för dig!
Jag kan inte riktigt fatta att det är sant, men min kärlek till dig bara växer med varje andetag, varje sekund jag existerar och varje microsekund du finns i mina tankar!


Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter       You made me love you