Beatrice Mikaelsdotter

Jag känner mig som ett emotionellt kaos, jag vet varken ut eller in. Eller jag vet precis, exakt, på pricken vad jag vill, vad jag känner. Ändå, även fast jag vet allt det så tvivlar jag på min egen förmåga att tänka. Jag vet inte vad som hände i mig igår, men något var det! Det är en känsla jag inte kan sätta finger på, men jag tror inte att det är kärlek, blir man inte lycklig, varm, får fjärilar och massa sådant då? Jo, så blir iallafall jag. Men det är något som kommer när du visar att det finns intresse. Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!
<3<33

Var det rätt att berätta för dig? Jag vet inte, du är så ung, så oskyldig. Du är inte mycket äldre nu än vad jag var då, då när det hände. Jag vet inte hur jag ska tolka dina svar.
Jag vet inte hur mogn du är i ditt sätt, om du kan glömma det snabbt, eller om det kommer att mala i ditt huvud en tid. Jag skäms över det!


Jag står på fönsterkarmen, ska jag hoppa? Ska jag avsluta det liv som jag inte vet om det är mitt. Kommer du ens bry dig om det? Kommer du reagera? Är det värt ett försök, mitt liv kommer aldrig igen. Jag ramlar bakåt, slår mig och förlorar en del av min själ, av mig själv. Jag vet inte om jag kommer kunna få tillbaka den, tillbaka dig. Men jag måste för våran överlevnads skull! Jag vet inte om jag vill längre!