kärleken <3
| Känslan av din närhet gör mig förvirrad förtvivlad och samtidigt lycklig Jag vet inte vad jag har att vänta men det känns som om det räcker att inte veta Jag önskar dig närnare hela tiden vill vara din, i dina armar, i dina tankar i din värld Det ogenomträngliga, det svårframkomliga som folk kallar kärlek. Det som börjar och slutar på samma ställe, i evigheten. Det går runt runt i cirklar tills man kommer till avgörandets stund, till avgrunsstupet, hängandes på en lina smal som en spindeltråd över världen. Måste man bestluta sig för att bryta sig loss eller föralltid fortsätta tillsammans. Det är en svindlande svår tanke, den överfaller hela tiden, man kommer ut på den smala linan allt för ofta. Vilket håll ska man gå, på lätta steg för att inte falla ner. Är det inte ibland, lättast att bara hoppa! |
Kommentarer
Trackback
