Beatrice Mikaelsdotter

Just nu vill jag bara lägga ner allt! Falla i en drömlös sömn och vakna på nytt när jag vilat ut! Jag vill önskar jag kunde stressa ner, ta det lugnt och bara vara. Men det är så mycket nu, så mycket som ska göras, i skolan, i scouter, i kyrkan. Jag hinner inte med allt! Jag försöker samtidigt få ordning på mitt liv, vända det rätt och få ro. Hur ska jag någonsin kunna slappna av igen! Jag är påväg rakt in i väggen, enkelspårigt rakt fram, om jag inte sänker takten kommer jag snart inte orka längre. Det finns många störningsmoment i min tillvaro, och många glädjemoment, om jag någongång bara kunde få ta det lugnt! Jag vill så mycket hela tiden, tar på mig ansvar! Gör saker som jag känner att det får mig lycklig, men när jag inte orkar längre? När jag inte klarar av att hålla mig vaken på dagarna, när jag sover 10 timmar i sträck och inte orkar gå upp iallafall. När jag blir nästan lealös, faller i något som skulle kunna likna psykos så snart jag slappnar av. Jag sitter och skriver detta med stressen flåsandes i nacken, det är plugg, det är möten, det är ditt och datt. Och snart är det sommarlov, har inte tid att ha ledigt, måste jobba, måste ha pengar, måste måste måste..

En vacker dag, inom kort kommer jag falla ihop och inte orka ett steg till. Jag vet det, men ändå kan jag inte sluta, jag känner en trygghet i att ha saker att göra hela tiden, jag slipper gå in i mig själv, jag slipper veta av alla mina problem och jag slipper tänka på det jobbiga. Jag vet att det låter dumt, jag vet att jag borde försöka trappa ner på allt jag gör, men om jag inte klarar av det? Jag måste springa nästan varje dag, jag måste boka in varje helg, jag klarar inte av en dag för mig själv, jag måste träffa folk, i skolan, på fritiden, och det räcker inte med familjen. Jag känner mig otillräcklig för mig själv, jag gör allt på samma gång, bekräfta mig själv, få mig själv att må bra. Medans jag skriver detta, har jag en mattebok uppslagen som jag tittar i, löser ett tal, fortsätter skriva, måste klara matten. Samtidigt så kollar jag bilder på bilddagboken, och kollar vad som händer på facebook. Och inte nog med det jag pratar i telefon och smsar med en kompis. Snart måste detta ta slut!

Jag behöver en vecka från allt! Från mobilen, datorn, skolan, stressen. Jag ska åka till Sara en vecka i sommar, ta det lugnt, bada, prata, sola och bara vara. Jag ska inte ens plocka med mig en bok. Jag ska stänga av mobilen och sluta existera i verkligheten för ett tag. Jag behöver det, jag behöver det så himla mycket! Att bara få vara.
Jag önskar jag hade mer tid till mig själv! Till att hitta mig själv!

Jag hoppas jag klarar mig tills dess!