Beatrice Mikaelsdotter

Jag önskar jag kunde förklara varför jag drog, varför jag inte klarade av att vara kvar längre! Det är svårt, men jag måste börja från början, när jag flyttade hem.

Den dagen jag flyttade hem var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv, den dagen har jag ångrat många gånger fram och tillbaka, men det är inte mycket jag kan göra åt det nu.
Efter den dagen har jag hela tiden längtat bort, till något eget, till mitt hem, ett hem som jag inte kan få innanför era väggar, det går bara inte.
Men det gick bra, det gick riktigt bra riktigt länge, i över ett år. Men den dagen jag kom hem med rakat hår förändrades min syn på dig, på världen. Jag trodde inte du var så fördomsfull, så enkelspårig, men du visade för mig den dagen en sida av dig som jag inte trodde du hade, eller hoppades att du inte hade. Den som jag första gången jag såg den visste att jag inte skulle klara av att leva med i ett och ett halvt år, inte ens under samma tak som vetskapen om den.
Jag tror inte du kan förstå känslan av att bli utelämnad, utslängd och övergiven, när man inte har möjligheterna att göra någonting åt det, man kan inte klara sig själv.
Idag kan jag, idag vet jag hur jag ska göra för att slippa bo hemma det sista året, för det känns som om det är det som krävs för att jag ska orka.
Du säger jag är arg, ledsen och trött hela tiden, jag är inte sådan när jag är med personer som får mig att må bra, när jag är med dom som visar att de tycker om mig och bryr sig. Då är jag glad, påhittig och pigg, men jag klarar inte av det hemma, all min energi går åt till att försöka komma undan alla konstiga saker jag får skäll för, eller för att inte göra fel, för då får jag höra hur dålig jag är, hur jag borde ha gjort och hur mycket bättre Alex är.
Du säger att det kanske blir lättare att bo hemma till hösten när han flyttat, du säger att vi tre ska åka bort tillsammans någonstans, kanske Karlstad, men det kommer inte hända, jag kommer inte klara av att bo kvar här till i höst, det går inte.
Av anledningen att jag känner att jag inte orkar bo hemma, så önskar jag till viss del att ni flyttar i sär och du flyttar ner till Baggfall, men jag vill inte vara så egoistisk att jag önskar det och försöker med all kraft att slå bort tanken.

Jag tänker inte berätta vart jag förtillfället befinner mig, och jag kommer att flyta runt en del. Jag kommer inte svara om du ringer. Jag vill inte prata om det på telefon, inte prata om det överhuvudtaget, men jag vill att du ska veta, jag vet inte om du förstår, men jag kan inte förklara bättre och jag hoppas du förstår något av det.

Jag kan nås på min mail!