Today is the first day of the rest of my life!
Idag tog jag ett svårt beslut, jag bestämde mig för att nu är det nog, jag pallar inte längre!
Jag bryter kontakten helt med dig, jag orkar verkligen inte mer, du bara sårar sviker och förstör mitt liv! Varje gång du hör av dig tar du en del av min själ med dig, ensamheten och smärtan blir så stor, så svår, jag vet inte om jag klarar en gång till. Du kommer in i mitt liv som en vind som lika snabbt som du kom försvinner du, du lämnar mig med öppna blödande sår av besvikelse och tårar.
Varje gång du lämnar ett avtryck krymper min självkänsla, är jag inte ens värd att ha dig, vad är jag då värd? Om jag inte får ha dig i mitt liv, vem ska jag då få ha? Du som ska älska mig så innerligt mycket att inget annat egentligen har betydelse, inte ens du kan älska mig, inte ens en gnutta. Jag önskar ibland att du vore död, jag erkänner dom tankarna finns. Då hade jag haft en konkret sorg att känna, jag hade vetat hur läget var, jag hade inte behövt känna denna bävan "när hör han av sig igen och förstör", "när ska han såra mig igen", "när tänker han ta nästa del av min själ". Jag orkar inte längre!
Jag ska sätta ned foten och säga nej, jag ska stampa ifrån i motsatt riktning utan dig, jag ska leva resten av mitt liv i vetskapen av att det var jag som gjorde ett val som du inte kan göra något åt!
Om någon dag kommer ett mail trilla in i din inkorg, du kommer inte vara berädd på det, för jag har aldrig tidigare förklarat, men nu, nu ska du får veta vart skåpet ska stå och vart du har mig och mina känslor, och det är inte hos dig!
It should be a law that said, "fathers must love and take care of their daughters"!
Jag bryter kontakten helt med dig, jag orkar verkligen inte mer, du bara sårar sviker och förstör mitt liv! Varje gång du hör av dig tar du en del av min själ med dig, ensamheten och smärtan blir så stor, så svår, jag vet inte om jag klarar en gång till. Du kommer in i mitt liv som en vind som lika snabbt som du kom försvinner du, du lämnar mig med öppna blödande sår av besvikelse och tårar.
Varje gång du lämnar ett avtryck krymper min självkänsla, är jag inte ens värd att ha dig, vad är jag då värd? Om jag inte får ha dig i mitt liv, vem ska jag då få ha? Du som ska älska mig så innerligt mycket att inget annat egentligen har betydelse, inte ens du kan älska mig, inte ens en gnutta. Jag önskar ibland att du vore död, jag erkänner dom tankarna finns. Då hade jag haft en konkret sorg att känna, jag hade vetat hur läget var, jag hade inte behövt känna denna bävan "när hör han av sig igen och förstör", "när ska han såra mig igen", "när tänker han ta nästa del av min själ". Jag orkar inte längre!
Jag ska sätta ned foten och säga nej, jag ska stampa ifrån i motsatt riktning utan dig, jag ska leva resten av mitt liv i vetskapen av att det var jag som gjorde ett val som du inte kan göra något åt!
Om någon dag kommer ett mail trilla in i din inkorg, du kommer inte vara berädd på det, för jag har aldrig tidigare förklarat, men nu, nu ska du får veta vart skåpet ska stå och vart du har mig och mina känslor, och det är inte hos dig!
It should be a law that said, "fathers must love and take care of their daughters"!
Kommentarer
Postat av: Tidda
du är stark, älskling, som kan ta ett sådant beslut. Det låter verkligen som rätt beslut att ta också.
& jag älskar dig <3
Trackback
