Du är mina tankar, mina drömmar och min sorg! Jag älskar dig!!
Jag blir så arg, arg på mig själv.
Nu sitter jag här för andra gången på en kväll och bloggar. Det är för att jag inte kan sova, frågorna om varför kommer och jag blir arg, så arg! I drömmarna hoppas jag och jag gör fantasin till verklighet, men jag vet att det är så långt från sanningen jag kommer, jag hittar på och önskar, önskar att mina drömmar vore sanna, men jag väcks ur dom lika snabbt som jag började drömma dom, jag inser att jag är kvar, fast i verkligheten.
Jag vill att du ska försvinna ur mitt liv, jag önskar du aldrig kommit in i det, jag vill sudda ut dom åtta underbara månaderna vi hade tillsammans, alla dagar vi spenderat, all tid vi lagt ner tillsammans, allt vi gjort och inte gjort. Jag önskar jag kunde glömma, så jag kunde leva vidare! Jag inser hur stort mitt misstag var, hur mycket jag sårade mig själv genom att såra dig! Hur mycket jag sårade mig själv genom att tro att det fanns något kvar, efter tre år, hur kunde jag tro det? Jag älskade dig, och jag älskar dig! Mer än vad jag kan beskriva med ord! Du betyder så mycket för mig! Jag hoppas vi inte ses igen.
Jag vet att det också är en omöjlighet, jag vet att det inte fungerar så, vi har för mycket och för många gemensamt, vi komme ses igen och det kommer inte göra det lättare!
Du är mina tankar, mina drömmar och min sorg! Jag älskar dig!!
Jag gläntar på dörren och tittar försiktigt genom springan, jag ser din siluett i morgonljuset, du ligger på sidan med ryggen vänd mot rummet, och ansiktet nära väggen. En ljusstrimma faller från de isär dragna grönblommiga gardinerna och ner över ditt mörkblonda hår. Du skakar lätt på huvudet som om du försökte bli av med något som irriterade dig, som en liten fluga i i det grådunkla ljuset. Jag ser inte mycket från dörren där jag står, men jag ser att du vänder på dig och slår upp dina klargröna ögon och ler lite försiktigt. Jag ler tillbaka och undrar om det var rätt av mig att öppna dörren till ditt rum, jag ville bara se dig en sista gång innan jag åkte hem. Du tittar nyfiket på mig och säger:
"Godmorgon, skulle inte du åka hem?", du säger det med ett leende och jag smälter i dina ögon, jag blir som till vax där jag står i dörröppningen och ler fånigt.
"Jag är påväg, jag ville bara säga hejdå först", mumlar jag fram på stakande röst och börjar ifrågasätta min ljusgula klänning med lila blommor på. Jag önskar att jag aldrig gått in i rummet, jag ville bara sjunka genom jordens yta.
"Klart du ska säga hejdå, kom så ska du få en sak innan du åker hem", säger du småskrattande med ditt finurliga leende som bara du har.
To be continued
Nu sitter jag här för andra gången på en kväll och bloggar. Det är för att jag inte kan sova, frågorna om varför kommer och jag blir arg, så arg! I drömmarna hoppas jag och jag gör fantasin till verklighet, men jag vet att det är så långt från sanningen jag kommer, jag hittar på och önskar, önskar att mina drömmar vore sanna, men jag väcks ur dom lika snabbt som jag började drömma dom, jag inser att jag är kvar, fast i verkligheten.
Jag vill att du ska försvinna ur mitt liv, jag önskar du aldrig kommit in i det, jag vill sudda ut dom åtta underbara månaderna vi hade tillsammans, alla dagar vi spenderat, all tid vi lagt ner tillsammans, allt vi gjort och inte gjort. Jag önskar jag kunde glömma, så jag kunde leva vidare! Jag inser hur stort mitt misstag var, hur mycket jag sårade mig själv genom att såra dig! Hur mycket jag sårade mig själv genom att tro att det fanns något kvar, efter tre år, hur kunde jag tro det? Jag älskade dig, och jag älskar dig! Mer än vad jag kan beskriva med ord! Du betyder så mycket för mig! Jag hoppas vi inte ses igen.
Jag vet att det också är en omöjlighet, jag vet att det inte fungerar så, vi har för mycket och för många gemensamt, vi komme ses igen och det kommer inte göra det lättare!
Du är mina tankar, mina drömmar och min sorg! Jag älskar dig!!
Jag gläntar på dörren och tittar försiktigt genom springan, jag ser din siluett i morgonljuset, du ligger på sidan med ryggen vänd mot rummet, och ansiktet nära väggen. En ljusstrimma faller från de isär dragna grönblommiga gardinerna och ner över ditt mörkblonda hår. Du skakar lätt på huvudet som om du försökte bli av med något som irriterade dig, som en liten fluga i i det grådunkla ljuset. Jag ser inte mycket från dörren där jag står, men jag ser att du vänder på dig och slår upp dina klargröna ögon och ler lite försiktigt. Jag ler tillbaka och undrar om det var rätt av mig att öppna dörren till ditt rum, jag ville bara se dig en sista gång innan jag åkte hem. Du tittar nyfiket på mig och säger:
"Godmorgon, skulle inte du åka hem?", du säger det med ett leende och jag smälter i dina ögon, jag blir som till vax där jag står i dörröppningen och ler fånigt.
"Jag är påväg, jag ville bara säga hejdå först", mumlar jag fram på stakande röst och börjar ifrågasätta min ljusgula klänning med lila blommor på. Jag önskar att jag aldrig gått in i rummet, jag ville bara sjunka genom jordens yta.
"Klart du ska säga hejdå, kom så ska du få en sak innan du åker hem", säger du småskrattande med ditt finurliga leende som bara du har.
To be continued
Kommentarer
Trackback
