Beatrice Mikaelsdotter

När jag tänker efter var det förhastat, det var helt och hållet bortkastad tid, tid som jag kunde använt till att må bra. Men ick sa nicke, det gjorde jag inte, dum som jag är, varför vet jag inte. Jag vet nu att den vänskap vi har inte kommer att bli mer än vänskap, och jag har insett att det är ömsesidigt, jag har inte alls dom känslorna för dig, du betyder massor för mig, på ett annat vis.
Det var dumt det som hände, men jag vet vi klarar det, vi har klarat oss igenom värre saker, större misstag och värre svek. Vi är starka, tillsammans är vi starka.

Sen var det de här med pappa, jag fattar inte att jag börjar hoppas igen, att jag tror att denna gång, men jag lägger ner nu, jag orkar inte med det, har för mycket annat just nu som måste tas tag i, som måste fixas och som måste göras. Skolan är prio ett, sen scouterna, sen kyrkan, sen kompisarna osv. tillsist, ja inte ens där ligger pappa, han ligger långt utanför priolistan. Imorgon går jag till Bitte, hon måste hjälpa mig att klara mig igenom det här.
Jag måste göra mig själv lycklig och sen kan jag göra andra lyckliga!

When a feeling
Of disapointness comes
Leave it behind
It is not worth to feel

Let the happiness grow
Inside your heart
Inside your body
And the world will be
Even more beautiful