Beatrice Mikaelsdotter

Idag är bättre, idag är mycket bättre. Jag har hunnit sova, tänka och gjort något som är av värde för mig. Jag har inte mått så här bra på mycket länge, och jag kan inte riktigt förklara varför. Igår var hemsk, igår var den värsta dagen på längelängelänge. Allt som står i gårdagens blogg är det min mor sa till mig, eller sa och sa, skrek till mig innan vi åkte till skolan.
Mitt självförtroende och humör trycktes ned i skosulorna och jag kunde inte under hela dagen tänka klart.
Jag bröt ihop flera gånger, bara tanken på att någonting skulle kunna förstöra mellan oss var tillräcklig för att jag skulle kunnat göra mig själv illa fysiskt, och jag har aldrig tidigare ens snuddat vid tanken.
Vid klockan tio gjorde jag ett försök att gå och lägga mig. I samma sekund som jag lagt mig (med datorn påslagen i sängen, kunde inte slå av den), så började jag skaka, jag kunde inte kontrollera mig själv, jag skakade och grät, tillslut lyckades jag ta mig ner till duschen och jag hittade en rakhyvel (nej jag skar mig inte), jag duschade så varmt att det brände riktigt ordentlig på hela kroppen, rakade hela kroppen (ej huvudet) och tvålade in mig fem gånger, håret tre gånger med schampoo och en med balsam. Jag skakade fortfarande när jag gick upp för trappen. Lyckades ta mig till sängen och få tag på Patrik.
Fem minuter, fem minuter var allt jag behövde, några frågor och lika många svar. Det var allt jag behövde för att bli lugn, lugn som en filbunke. Åh, jag älskar dig!
Idag vaknade jag med ett leende på läpparna, jag hade drömt om dig, om oss, om saker vi upplevt, om lyckliga minnen.
Åh, jag vill tillbaka till drömmen, med alla lyckliga stunder på samma gång.

Åh, jag älskar oss!! <3<3<3