under my skin
Det är snart slut på den här helgen, och jag vet inte rikigt om de har varit bra eller dålig. Det har varit massor med mys, för älskling har varit här hos mig, brorsan har fyllt år och igår åt vi på restaurang. Det har på det hållet varit helt underbart!
Men å andra sidan har det varit jättejobbigt! Jag har berättat saker för Patrik som jag egentligen inte vågade, som jag egentligen inte ville, fast jag visste att jag borde. Jag har erkänt saker för mig själv som jag inte vill veta, och jag förstår mig inte på mig själv ibland. Jag vill, men orkar jag?
Nu sitter jag här igen, jag är alltid lika fundersam när jag skriver, nyfiken på vilka ord som kommer från tangenterna, och vad jag vill säga. Jag får alltid känslan av att inte ha kontroll över mina fingrar. Jag vet inte vart orden för mig, och vad dom vill säga.
Ibland ser jag ord i mitt huvud som jag tänkt på länge hur jag ska formulera, ibland existerar dom inte förens dom är skrivna.
Jag önskar livet var enklare, jag vill ha hjälp, men är jag mottaglig för den? Är jag redo för att få den? Jag får den, men hjälper det mig? Vad kan jag göra för att öppna mig mer? Ibland kan jag säga allt till vem som helst, ibland klarar jag inte ens av att säga hej till mig själv.
Jag önskar jag kunde tolka mina egna ord, få dom till meningar som jag själv förstår, som har en betydelse för mig, att jag kunde formulera mina tankar så jag själv förstår dom.
Vad finns under ytan av mitt skal! Give me the key to my feelings! <3
Men å andra sidan har det varit jättejobbigt! Jag har berättat saker för Patrik som jag egentligen inte vågade, som jag egentligen inte ville, fast jag visste att jag borde. Jag har erkänt saker för mig själv som jag inte vill veta, och jag förstår mig inte på mig själv ibland. Jag vill, men orkar jag?
Nu sitter jag här igen, jag är alltid lika fundersam när jag skriver, nyfiken på vilka ord som kommer från tangenterna, och vad jag vill säga. Jag får alltid känslan av att inte ha kontroll över mina fingrar. Jag vet inte vart orden för mig, och vad dom vill säga.
Ibland ser jag ord i mitt huvud som jag tänkt på länge hur jag ska formulera, ibland existerar dom inte förens dom är skrivna.
Jag önskar livet var enklare, jag vill ha hjälp, men är jag mottaglig för den? Är jag redo för att få den? Jag får den, men hjälper det mig? Vad kan jag göra för att öppna mig mer? Ibland kan jag säga allt till vem som helst, ibland klarar jag inte ens av att säga hej till mig själv.
Jag önskar jag kunde tolka mina egna ord, få dom till meningar som jag själv förstår, som har en betydelse för mig, att jag kunde formulera mina tankar så jag själv förstår dom.
Vad finns under ytan av mitt skal! Give me the key to my feelings! <3
Kommentarer
Trackback
