Decision of my life!!
Det är disciplin jag saknar, det är därför jag misslyckas hela tiden med allt. Det är det som gör att jag inte klarar av att vara en normal människa, jag tappar disciplinen över mig själv, jag måste få tillbaka kontrollen, när jag vet vad jag äter och när jag studerar fyra timmar om dagen! Det kan gå, det kan fungera!! Om jag bara ger mig fan på det. Det är det att om jag skiter i allt nu kommer jag inom några veckor gå ner mig och bli deprimerad! och det pallar jag inte, det är jobbigt som det är!!
Om jag hoppar av IB (vilket är mest trologt just nu), så kommer jag inte kunna ångra mig, och jag kommer inte kunna gå tillbaka, välja om i jul eller så. Och jag kommer behöva flytta från Bollnäs och lämna alla underbara människor, jag måste ge upp hoppet om ett VI i en framtid och jag måste sluta scouterna.
Om jag stannar kvar på IB (mycket otroligt), så kommer jag vara tvungen att åka hem varje helg, jag kommer behöva ha stenkoll och jag kommer inte palla bli frisk OCH plugga på IB. Det funkar inte, då det är stress relaterat!
Jag orkar inte gå upp på morgonen, ta mig till skolan, leva ett normalt liv, vara normal, jag orkar inte. Ni kan inte förstå om ni varit i min situation hur jag mår! Det är skitjobbigt, och jag önskar ingen det här helvetet!!
Jag sover tio-tolv timmar per natt, missar första lektionen, somnar på andra och gråter mig igenom den tredje i tysta tårar som ingen ser, dom rinner på insidan av kinden och fräter hål på mikn själ, jag skiter i eftermiddagen och gråter ut tårarna för att överleva!!
Och när man gråter för att överleva, för att slippa känna att man försvinner sakta bort och allt blir värre!! Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag är hemma nu, hemma hos mamma, får hjälp av henne, men vad ser hon? ingenting! INGENTING!! "Gör så, gör si, ät det, ät det, ät det!! Ät fan upp hela världen innan du dör!!!". Hon tror allt löser sig bara jag äter, bara jag blir frisk, men min prestationsångest som smyger sig på som en oväntad gäst man inte vill ska komma! Eller min ångest, vad gör vi med den? Inget, vi ser till att hon klarar av att äta normalt så blir allt som vanligt igen!!
JAG ORKAR INTE MER NU!!! SLÄPP UT MIG!!!
Free my Soul, Free me from the pain, let me of this train, I dont want to be on anymore!
Imorgon ska jag veta, imorgon förväntas jag komma till syv med en ide på vad jag vill med mitt liv. Men vad vill jag? Men imorgon när jag sovit på saken(en natt i onda drömmar) kanske jag har ett svar (Ge mig ett svar, snälla!)
Om jag hoppar av IB (vilket är mest trologt just nu), så kommer jag inte kunna ångra mig, och jag kommer inte kunna gå tillbaka, välja om i jul eller så. Och jag kommer behöva flytta från Bollnäs och lämna alla underbara människor, jag måste ge upp hoppet om ett VI i en framtid och jag måste sluta scouterna.
Om jag stannar kvar på IB (mycket otroligt), så kommer jag vara tvungen att åka hem varje helg, jag kommer behöva ha stenkoll och jag kommer inte palla bli frisk OCH plugga på IB. Det funkar inte, då det är stress relaterat!
Jag orkar inte gå upp på morgonen, ta mig till skolan, leva ett normalt liv, vara normal, jag orkar inte. Ni kan inte förstå om ni varit i min situation hur jag mår! Det är skitjobbigt, och jag önskar ingen det här helvetet!!
Jag sover tio-tolv timmar per natt, missar första lektionen, somnar på andra och gråter mig igenom den tredje i tysta tårar som ingen ser, dom rinner på insidan av kinden och fräter hål på mikn själ, jag skiter i eftermiddagen och gråter ut tårarna för att överleva!!
Och när man gråter för att överleva, för att slippa känna att man försvinner sakta bort och allt blir värre!! Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag är hemma nu, hemma hos mamma, får hjälp av henne, men vad ser hon? ingenting! INGENTING!! "Gör så, gör si, ät det, ät det, ät det!! Ät fan upp hela världen innan du dör!!!". Hon tror allt löser sig bara jag äter, bara jag blir frisk, men min prestationsångest som smyger sig på som en oväntad gäst man inte vill ska komma! Eller min ångest, vad gör vi med den? Inget, vi ser till att hon klarar av att äta normalt så blir allt som vanligt igen!!
JAG ORKAR INTE MER NU!!! SLÄPP UT MIG!!!
Free my Soul, Free me from the pain, let me of this train, I dont want to be on anymore!
Imorgon ska jag veta, imorgon förväntas jag komma till syv med en ide på vad jag vill med mitt liv. Men vad vill jag? Men imorgon när jag sovit på saken(en natt i onda drömmar) kanske jag har ett svar (Ge mig ett svar, snälla!)
You are like the one I always wanted, you have all thet. and what ever you think, I think you are BEAUTIFUL, for me you are, and nothing else matters!! I dont think I can wait for you til end of time, but somewhere I feel (what ever I have said to others), that I can wait some more! One day, times will be up! Game over!
Om du kunde se hur jag mått, hade du agerat annorlunda då? Hade du kanske förstått varför? Hade vi sluppit det vi är i idag? Fast spelar det någon roll? Livet har format dom vi är idag, och vill jag vara någon annan?Yours Truly Beatrice Mikaelsdotter (make me feel loved)
Kommentarer
Trackback
