Om alla dina önskningar gick i uppfyllelse
Jag vill skriva av mig, peta ner alla mina känslor i ett dokument och spara till framtiden. Jag vill riva upp det jobbiga, plocka bort det, kasta i en soptunna och lägga på locket. Vill bara få det att försvinna..
Jag vill plocka bort gårdagen ur mitt medvetande, få det till att det aldrig har hänt. Men igår kommer alltdi finnas, igår har fastnat. Igår sitter djupt, sorgen, smärtan, ångesten, skriken, tårarna. Känslan som dina ord gav mig! Jag känner mig ful, smutsig, kränkt.. Min heder, mitt samvete, mitt liv... Allt borta, all trygghet jag byggt upp, allt det jag trodde jag hade. Det som alltid skulel finnas, jag förlorade det igår.. Det kommer vara svårt att bygga tillbaka, det kommer ta lång tid innan jag kommer känna mig hemma här igen.
Du stormar in på mitt rum, försöker övertala mig att det som var igår, var igår och idag är en ny dag.. Som om jag skulle kunna glömma!! Hon tror att jag kan glömma känslan av att vara ensam, inte ha någonstans att ta vägen. Känslan när man packar alla viktiga tillhörigheter i en väska, redo att bara gå, och sen bli tillsagd att stanna kvar.. Och sen idag, hos Bitte, du sitter där och gråter, jag fattar inte, du har inte blivit utskälld och utslängd, för att sedan släppas in igen och va fan, varför låtsas som ingenting! Du tror att allt kan bli som vanligt, att det är som dom andra gånger vi bråkar, men det går inte, jag kan inte, jag vill inte!
Om du fick som du ville, om du fick bestämma allt, skulle jag inte vara den jag är idag, jag skulle vara mönster elev, knappt ha frånvaro vid sjukdom och jag skulle ha toppbetyg. Jag skulle vara intresserad av naturvetenskap. Jag skulle vacker men inte för snygg, jag skulle ha en perfekt pojkvän, jag skulle ta studenten i vår, jag skulle ha den vackraste klänningen till balen. Men jag är inte den person du vill att jag ska vara..
Jag kommer aldrig bli din perfekta dotter, förlåt, men det är inget jag kommer att bli.
Du säger att du älskar mig vad som än händer, ibland undrar jag, ibland vet jag inte.. Förlåt att jag tvivlar, men du bevisar motsatsen så ofta, så ofta att jag inte vet alltid!
Jag vill plocka bort gårdagen ur mitt medvetande, få det till att det aldrig har hänt. Men igår kommer alltdi finnas, igår har fastnat. Igår sitter djupt, sorgen, smärtan, ångesten, skriken, tårarna. Känslan som dina ord gav mig! Jag känner mig ful, smutsig, kränkt.. Min heder, mitt samvete, mitt liv... Allt borta, all trygghet jag byggt upp, allt det jag trodde jag hade. Det som alltid skulel finnas, jag förlorade det igår.. Det kommer vara svårt att bygga tillbaka, det kommer ta lång tid innan jag kommer känna mig hemma här igen.
Du stormar in på mitt rum, försöker övertala mig att det som var igår, var igår och idag är en ny dag.. Som om jag skulle kunna glömma!! Hon tror att jag kan glömma känslan av att vara ensam, inte ha någonstans att ta vägen. Känslan när man packar alla viktiga tillhörigheter i en väska, redo att bara gå, och sen bli tillsagd att stanna kvar.. Och sen idag, hos Bitte, du sitter där och gråter, jag fattar inte, du har inte blivit utskälld och utslängd, för att sedan släppas in igen och va fan, varför låtsas som ingenting! Du tror att allt kan bli som vanligt, att det är som dom andra gånger vi bråkar, men det går inte, jag kan inte, jag vill inte!
Om du fick som du ville, om du fick bestämma allt, skulle jag inte vara den jag är idag, jag skulle vara mönster elev, knappt ha frånvaro vid sjukdom och jag skulle ha toppbetyg. Jag skulle vara intresserad av naturvetenskap. Jag skulle vacker men inte för snygg, jag skulle ha en perfekt pojkvän, jag skulle ta studenten i vår, jag skulle ha den vackraste klänningen till balen. Men jag är inte den person du vill att jag ska vara..
Jag kommer aldrig bli din perfekta dotter, förlåt, men det är inget jag kommer att bli.
Du säger att du älskar mig vad som än händer, ibland undrar jag, ibland vet jag inte.. Förlåt att jag tvivlar, men du bevisar motsatsen så ofta, så ofta att jag inte vet alltid!
Kommentarer
Trackback
